fredag 19 december 2008

Nu mår jag så där igen.

Usch, jag är inte på humör för nånting nu. Känner mig bara trött och gråtfärdig. Det är så där nu igen = allt och ingenting. Jag är så ledsen. Och även småsaker som går emot mig känns som världsproblem. Som den förbannade jävla volvojäveln jag köpte för inte alls längesedan, som fläkten funkar som den vill på och som det blir is både på utsidan och INSIDAN av rutorna när det fryser på. Och som man får gå runt och låsa upp på passagerarsidan för att låset på förarsidan frusit medan man jobbat. Och som vindrutetorkarna knappt går på... Jag tror fan i mig ALLT som kan krångla på den krånglar snart. Hade jag inte tyckt att den var så snygg så hade jag fan sparkat och hoppat på den. Och slagit den med något hårt...

Och så kommer man hem till slut och väntar och väntar och så blir det inget SingStar iallafall. Och när man till slut frågar så är det "för sent". Sen går det en kvart så frågar han om vi ska spela iallafall då. Då säger jag att "NU är det absolut för sent". Och lusten hade jag tappat för länge sedan. Tror att jag ska gå och lägga mig i ren protest snart faktiskt.

Jag är så trött på allt som aldrig går min väg och blir som jag har tänkt mig. Jag försöker att skaka av mig känslan och hålla humöret uppe, men ibland går det inte längre. Idag är en sådan dag, då bara sak på sak är fel och jag inte kan låta bli att tycka så jävla synd om mig själv. För ibland gör jag verkligen det. För skitsaker. För tro mig, jag VET att det finns människor med riktiga problem och som det är riktigt synd om, men hur det än är så hjälper det inte alltid att tänka på det. Jag försöker, men ändå kommer jag så småningom tillbaka till att tycka synd om mig själv. Tur iallafall att det går i perioder så det finns tillfällen som jag faktiskt är lite mer normal och ödmjuk i mitt tänkande... Och faktiskt så tror jag även att jag nog tänker snäppet mer på andra än på mig själv för det mesta, på både gott och ont. För nån gång så måste ju någon tänka på mig också, och vem gör det om jag inte gör det själv?

Nej, nu ska jag sluta med det här deppiga och ledsamma inlägget. Det kommer bara att bli mer och mer rörigt ju längre jag skriver och i slutändan så kommer inget att ens passa ihop. Känslor är något som är svårt att sätta ord på, särskilt sådana här förvirrade flygande saker som finns inuti mig. Särskilt som de ofta säger emot sig själva också. Så jag tror att jag går och lägger mig och grinar istället.

PS ÅÅhh vad roligt det ska bli att gå upp och jobba imorgon igen när allt känns så här *ironi* DS

2 kommentarer:

Anonym sa...

Inte kul när allt känns bajs så där. Men någon gång måste det ju gå uppåt också även om det inte känns så just nu. Gå och lägg dig och försök få en god natts sömn.
*kramar*

Jessica sa...

Sänder dej en kram