Barnvakten.

Lite hjälp har jag att ta hand om barnen om dagarna iallafall :P

Tyson är självutnämnd barnvakt.

Lika trött idag.

Jag är trött idag också, men idag måste jag verkligen försöka att få något gjort. igår hände verkligen ingenting, varken under dagen eller efter att Peter kommit hem från jobbet. Det är som att den dagen aldrig existerat ens...

Just nu sover Linus efter många om och men. Och jag försöker koppla av lite här framför datorn. Sen får vi väl se vad jag får gjort... Jag låter ändå min egen personliga vila få gå lite före städning just nu, särskilt som man inte får sova något vidare på nätterna (mmm, Peter har snarkat lika mycket i natt). Linus sover ganska bra dock, och två kvällar/nätter i rad nu så har han ätit sista gången vid 20:00 och sen sovit ända fram till ungefär 00-tiden. Inte dåligt för att vara honom som nästan vill äta varje timme annars... Sen går det väl ungefär 2-3 timmar mellan målen resten av natten. Helt okej.

Försöker att få honom att inte äta så tätt på dagarna heller, men det är ju inte det lättaste. Det är mest när han sover som han orkar hålla sig. Är han vaken så har han en väldig aptit. Det borde dock avta nu snart tycker jag. Om inte annat så har han börjat kräkas hur mycket som helst, särskilt mycket sen igår, så man tycker att han borde börja förstå hur mycket han behöver. Det lät så när vi var på BVC också att han snart borde göra det, så det hoppas jag.
Det som är skönt nu är iallafall att det börjar gå att avleda honom lite genom att ge honom nappen. Han har inte direkt velat ta den förut, men nu börjar han faktiskt tycka att den är okej. Det är bra tycker mina bröst.

Ikväll ska jag f-n i mig försöka komma i säng före klockan 21 iallafall tror jag. Känns som att det skulle behövas...

Trött i ögat.

Tisdag morgon och jag är såå trött idag. Jag vet inte hur jag ska överleva och jag vet definitivt inte hur jag ska kunna underhålla Robin idag samtidigt som jag tar hand om lillen och försöker hålla mig vaken... Men det ordnar sig nog. Vi får ta dagen som den kommer och hoppas på att tiden går fort tills Peter kommer hem från jobbet.

Linus har sovit ganska bra i natt också, men Peter har snarkat som en gnu hela natten och jag vet inte vad klockan var när Robin kom in till oss och hade haft en olycka i sin säng (tack och lov en mindre sådan iaf). Det är både trångt och obekvämt med hela familjen i sängen...

*gäääsp*

Måndag.

Ny dag. Ny vecka. Igen. Tiden går...

Första dagen "ensam" idag då, utan Peter. Det har faktiskt gått väldigt bra hittills måste jag säga. Visserligen så skrek Linus som en galning precis när vi skulle följa Robin till dagis i morse, men det var ju bara att ta honom i vagnen och gå iväg iallafall. Och skönt nog så tystnade han och somnade precis när vi kom fram så jag kunde följa med Robin in i lugn och ro ändå.

Sen sov han ett tag i vagnen ute på verandan innan vi skulle iväg till BVC för vägning och mätning. Den här gången hade han bara växt 0,5 cm på längden men dock gått upp ungefär ½ kg igen på 6 dagar... Hans kurva går nästan spikrakt uppåt... Nu behöver vi inte komma dit nästa vecka för att väga igen då han växer så ordentligt, så nu väntar vi 2 veckor den här gången.

När vi var på BVC så passade vi på att boka in 4-årsbesöket för Robin också. Det ska verkligen bli spännande. Den 6/10 är det dags.

Och apropå att han fyllt 4 år så blir det dags för barnkalas till helgen. På fredag blir det första för hans "vanliga" kompisar och på söndag tänkte vi ta det för grannbarnen. Jag har egentligen ingen lust med två kalas, men det får bli så eftersom det blir för mycket folk på en gång annars. Det blir nog bra... =) Blir ju dubbelt så roligt för Robin iallafall :P

Nu sover Linus och om ungefär en timme ska vi hämta Robin på dagis igen. Jag ska kika runt lite till här på nätet nu och sen får vi se om jag hinner greja med något innan Linus vaknar eller det är dags att gå.

Och förresten, det gick hur bra som helst att köra bil idag. Det gjorde inte ett dugg ont någonstans =) Skönt!

Snart blir jag ensam.

I tre veckor har Peter varit hemma med mig och barnen nu. Först de där 10 pappadagarna man får när ett barn föds och sen tog han ju en extra veckas semester för att kunna vara med oss lite till. Men nu är det sista dagen och imorgon börjar han jobba igen. Det är otroligt hur fort tiden kan gå. De senaste 3 veckorna är nog de snabbaste i mitt liv... Det känns konstigt. Jag tror säkert att det kommer att gå bra att inte ha Peter hemma, men det känns ändå lite nervöst faktiskt. Men man får ta det som det kommer. Vi ska nog klara oss. Robin har ju dagis också 3 dagar i veckan och det underlättar ju så klart (och så är det roligare för Robin också).

Imorgon ska Linus till BVC igen också. Det är alltid lika spännande att se utvecklingen och höra hur mycket han växt. Och jag ska försöka att köra bil själv för första gången på över tre veckor... Anledningen till att jag inte gjort det hittills har ju varit att jag inte kunnat sitta ordentligt och då absolut inte i bilen, pga underlivet, men imorgon ska jag alltså försöka. Det är ju bättre nu iallafall även om det inte är helt bra. Tur att vårdcentralen ligger så pass nära iallafall, så det blir nog en lagom provtur...

Återkommer kanske imorgon hur allt har gått den första dagen "ensam".

Krukgubbar att vinna!

Tävla om gulliga krukgubbar hos Living Like Linda.

Vinnaren får välja 3 sköna gubbar i valfri färg (av de på bilden).

Tävlingen pågår fram till den 29/9.

Komma hemifrån.

Ikväll tog jag med mig hela gänget (Robin, Linus, Tyson & Liza) och gick hem till mamma. Och det var underbart! Så himla skönt att komma hemifrån några timmar. Det var första gången på nästan 3 veckor nu ju, om man inte räknar ett par besök på affären och BVC.

Tyson, mormor & Robin myser i soffan.

Linus sov nästan hela tiden.

Imorgon blir det en tur till affären någon gång under dagen, lite städning och så fredagsmys så klart. Det känns skönt att man börjar komma igång igen så smått, även om man fortfarande får ta det ganska lugnt. Jag har fortfarande en del ont och så där, men det går ändå åt rätt håll.

Nu vill jag bara komma i mina jeans igen också så att jag slipper gå i mina mys-eller mammabyxor och känna mig "sleten" mer... Provade två par av mina vanliga jeans idag, men de gick så klart inte att knäppa än =/ Och lite tighta var de allt över låren och rumpan med, det var ju inte bara magen som växte på mig när jag var gravid... Hrm...

Förresten, vad törstig jag är hela tiden nu tycker jag. Kan det bero på att jag ammar så mycket? Någon som vet?

Amning.

Idag har Linus spytt jättemycket. Det har kommit lite småskvättar förut och bara någon gång ibland, men nu imorse så var det ordentligt. Det kanske är bra, för nu kanske det reglerar sig lite hur ofta han vill äta egentligen. Om han börjar spy upp så mycket så kanske han inte vill äta så ofta sen. Eller nåt. Jag hoppas det iallafall för han är ett verkligt matvrak och det är faktiskt inte särskilt roligt att bara amma hela tiden. Sen får vi se hur länge jag "står ut". Jag är inte en sån person som tycker att det är så där mysigt och härligt att amma. Visst är det en trevlig stund med sitt barn, men inte så att jag vill göra det hela tiden. Och mina bröstvårtor är så ömma, så ömma... Om man får klaga lite. Amningen nu går mycket bättre än det gjorde med Robin och min ambition är absolut att amma längre än 3 veckor som jag gjorde med honom, men jag tänker helt ärligt inte göra det i ett halvår eller mer heller. Det är för psykiskt jobbigt på något vis. Så vi får se om det blir typ 6,8 eller 12 veckor eller så. Efter det tänker jag faktiskt sluta och det står jag för. Folk får tycka vad de vill, men jag anser att det är lite för mycket hysteri kring det här att amma sina barn. Jag gör så gott jag kan och det jag klarar av. Amning är bara inte min grej i det långa loppet och jag tror att blir det för jobbigt för mig så känner bebisen av det och då är det bättre att den får flaskan och "lugn och ro" istället. Men än så länge går det ju bra iaf.

Hmm... Dags att amma hörni :P
Vi hörs.


Uppdatering 12:31
Jag glömde ju berätta om drömmen jag hade i natt. Den hör också till den här rubriken tycker jag för den handlade om att jag plötsligt upptäckte att Linus redan hade fått typ hälften av alla sina tänder. Bara så där *poff* liksom så hade han fulla munnen i tänder och stora var de också. Så då slutade jag amma honom direkt trots att han bara är 2½ vecka. Jag vågade inte stoppa in mitt bröst bland de där gaddarna... Lite lättad var jag eftersom jag fick en anledning att sluta direkt, men det var ju lite jobbigt också eftersom jag ju bestämt mig för att amma iallafall längre än 3 veckor och så blev det så där...

Hur firar man?

Jag tänkte be om er hjälp litegrann. Det är nämligen så att min man fyller 30 år i år och jag skulle verkligen vilja planera något speciellt för honom då. En överraskningsfest kanske, men vad skulle den kunna innehålla isf?

Han fyller inte förrän i början på december så jag har ett tag på mig, men jag har redan nu börjat tänka lite på det. Så är det någon som har några roliga förslag på hur vi kan fira honom så kom gärna med dem. Min egen fantasi är ju helt värdelös...

Även förslag på presenter tas tacksamt emot...

Göra något.

Det är allt bra konstigt, jag kände mig så pigg i morse när jag vaknade och bestämde mig för att få en massa gjort idag. Men än har det inte hänt något :P Jag känner mig fortfarande ganska pigg inombords men jag verkar ändå inte riktigt få ändan ur vagnen och göra något... Men men, that's life just nu... Det är synd också att kroppen inte är lika pigg som sinnet. Fast jag är ändå bättre måste jag säga. Det går åt rätt håll =) Jaja, nånting ska jag väl ha fått gjort när kvällen kommer iallafall. Jag hinner nog.

Just nu är takläggarna här och det dundrar och smäller som värsta åskan. Men man står ut. Det är så skönt att få det gjort nu innan vintern. Hela sommaren har man ju väntat och funderat på när det ska bli av egentligen. Nu i måndags började de äntligen. Igår var väl vädret för dåligt för då var ingen här men idag har de fortsatt. Gôtt.

Robin är på dagis för tillfället och Peter & Linus sover. Linus har nog sovit i ungefär 2 timmar nu så han vaknar nog snart och vill äta. Sen får jag nog faktiskt försöka att få nånting litet gjort iallafall. Det går inte att gå och släpa så här varje dag heller...

Min stora bebis.

Oj oj oj, vad Linus hade växt. På en vecka har han gått upp ca 0,5 kg och växt 2 cm på längden. Huvudmåttet hade ökat med en cm. Hans kurva är ingen kurva utan mer en flaggstång rakt upp... Men så hänger han ju i puppen hela tiden också :P

Det var iallafall helt okej att han växer med den farten då vikten, längden och huvudmåttet ökar helt proportionerligt och inget släpar efter. Så det känns skönt.

Peter har troligtvis influensa och fick Cocilliana (eller hur det stavas) utskrivet över telefon och som jag fick hämta ut när vi ändå var borta på vårdcentralen. Det är så tråkigt och typiskt att han alltid ska bli sjuk eller opereras eller nåt annat skit när vi får barn... Förra gången hade han ryggskott innan och sen tror jag att han opererade knät när Robin inte var så gammal. Nu tog han en extra semestervecka för att vara hemma med oss längre och så blir han sjuk. Alltid är det något... Inget att göra åt, men visst är det tråkigt?

Vi hade egentligen tänkt att kanske ha barnkalas till helgen (eftersom Robin fyllt år) men det får nog vänta en vecka till. Så vi blir ordentligt friska först. Dessutom måste vi dela upp det på två kalas och det känns inte som att jag orkar det än i vilket fall.

Nu ska jag försöka att hinna med att läsa lite i mina favoritbloggar innan Linus vaknar igen.

2 veckor.

Idag är det då tisdag igen och lillen har redan hunnit bli 2 veckor... Jag fattar ingenting. Det känns som att vi kom hem från BB igår. Eller i förrgår kanske. Hur som helst så känns det inte som att det är två veckor sedan i övermorgon...

Idag står ett besök på BVC på schemat igen. Också redan en vecka sen sist. Herregud... Och det är lika spännande idag att se hur mycket han växt.

Peters förkylning går upp och ner och idag är han sämre igen så han ringde vårdcentralen förut. Men fick inte komma dit. En akutläkare skulle ringa upp först och sen bedöma om han fick komma eller inte pga en del av symtomen som t.ex. att han har sådan huvudvärk också. Usch, vad är detta nu då?
Jag är inte direkt jätteförkyld än men halsen blir värre för varje dag. Är tredje eller fjärde dagen nu som jag känner av den.

Och nu är Linus vaken så det blir att lägga ner här.

Älskar du mig?

Sitter nu och väntar på att maten ska bli klar. Jag har gjort en gratäng med potatis och bacon som står i ugnen nu. Jag är jättehungrig, men jag får stå ut i säkert 45 minuter till iallafall.

Idag är jag lite piggare psykiskt igen, men inte helt hundra ändå. Och det är nog en ordentlig förkylning som håller på att smyga sig på också *suck*. Jag får mer ont i halsen och mer slem och mer hosta för varje dag. Så nu får Peter se till att bli friskare så att jag kan bli sjuk istället :P

Nu vill jag bara bli bättre i kroppen också så att jag orkar göra mer saker med Robin. Som det är nu så kan jag ju mest bara sitta med Linus (dels pga att jag har ont och dels pga amningen) och det verkar ha satt igång lite funderingar hos Robin. Igår frågade han mig en fråga som sved i hjärtat: "Älskar du bara Linus nu?" Jag tror iof inte att det var så djupt och allvarligt från Robin, men just att han frågade måste ju visa att det är något som rör sig där inne i honom och oroar honom ändå. Jag försökte förklara att jag älskar alla lika mycket som förut och att man kan älska flera. "Jag älskar dig superdupermycket och jag älskar pappa och Liza och Tyson med, precis som förut. Och nu har vi Linus också."

Jag tror att han vet att jag älskar honom för det är jag (och har alltid varit) väldigt noga med att tala om för honom varje dag, så kanske är det mest en oro han har. Hur som helst, så blir jag så ledsen när jag tänker på att jag inte orkar göra så mycket med honom som jag skulle vilja. Nu kan jag ju inte ens sitta med honom när han spelar sitt tv-spel eftersom jag har så ont i underlivet och aldrig skulle klara att sitta på hans små stolar... Jag längtar så tills jag kan leka ordentligt med honom igen och vi kan få lite extra tid tillsammans en stund bara han och jag. Älskade unge...

Grå dag...

Idag har det inte varit någon rolig dag. Det har väl inte hänt något särskilt, men det är väl kanske det som är felet eller nåt. Det har varit en lång och tråkig dag. Peter är sjuk och jag börjar bli... Linus har haft flera skrikattacker, troligtvis pga magont. Och jag har så jä-a ont i underlivet, mest när jag står upp. Då känns det som att det skulle komma ut en unge till när som helst, så som det trycker neråt... Det kan man också bli stollig på, att man vill göra så mycket men inte orkar för att man inte orkar stå särskilt länge innan man tror att man ska dö typ.

Och jag håller på att bli tokig på amningen redan. Det känns som att jag inte gör något annat än att amma =/ Det är väl bra att det "funkar" men det är inte så där jättekul att Linus vill äta hela tiden... Nätterna har iof gått ganska bra som tur är, men jag känner mig både låst och lite rastlös på dagarna. Känns som att jag bara sitter i fåtöljen mest (och det gör jag väl också till största delen). Nu måste det vända snart om jag inte ska bli helt kocko...

Suck...

Men Robin har iallafall haft en bra och rolig dag som väl är. Han har varit med sin farmor och farfar hela dagen och hittat på allt möjligt. Cyklat på en långtur och kört fyrhjuling och lekt med deras granntös som han är så kär i. Han var både nöjd och glad när han kom hem runt 18:30, och det är jag med för att han är det. Jag och Peter har inte varit de roligaste föräldrarna idag, så det känns väldigt bra att Robin har haft det bra ändå.

Nu vaknar lillen och är antagligen hungrig...

Hej hej!

Liten blir stor.

För exakt 4 år sedan (klockan 10:48) såg Robin för första gången dagens ljus. Är det inte helt otroligt? Han är verkligen stora killen nu...

Hipp hipp hurra, för mammas goding idag!!

Kan ni fatta?

Jag fattar inte riktigt... Jag har en bebis nu. Jag har TVÅ söner, en stor och en liten. Och jag har redan varit tvåbarnsmamma i hela 9 dagar!! Och ikväll är det exakt en vecka sen vi kom hem från avdelning 11 där vi fick ligga för att ha lite extra koll på Linus.

En grå liten Linus...

Här mår han mycket bättre och har fått en fin färg igen.

Det är så stort och ofattbart, samtidigt som det bara känns såå rätt och inte alls konstigt... Jag är nog lite smått förvirrad bara tror jag :P

Hur som helst så är jag nog så lycklig man kan bli i grunden. Jag har två fina friska söner och för varje barn vi har fått så blir jag mer och mer kär i Peter. Han kanske inte är den bästa mannen att ha när det gäller att t.ex. sköta ett hem, men det finns ingen som är så bra att stötta under en graviditet eller ha med på en förlossning som han. Underbar är han! Och han är så fin med sina pojkar och man ser att han älskar dem så innerligt som man bara kan. Det är bara så härligt och jag är så nöjd med livet just nu, även om det finns en del som är jobbigt också.

Jag är iallafall så glad och evigt tacksam för min fina familj!

Lite bilder.

Linus.

Linus & pappa.

Fina Marie med mina båda söner.

Linus.

Robin.

1 vecka.

Det är helt sjukt, men det har nu redan gått en vecka sen vi åkte in till BB och plutten föddes... Klockan 15:58 i tisdags kom han ut, 52 cm lång och 3540 g tung. Nu är han iväg till BVC med sin pappa för inskrivning och vägning och lite sånt. Det ska bli spännande att få höra hur mycket han växt den här veckan. Jag är inte med pga att jag har så väldigt ont i magen =/ Det började igår kväll och har blivit värre och värre under natten. Jag vet inte riktigt vad det kan vara, men jag har mina misstankar om att det kan bero på Diklofenak som jag knaprat ett tag nu...

Robin är en underbar storebror. Han är jätteduktig och är verkligen försiktig när han tar i lillebror och frågar först om han får klappa och pussa honom. Så söt! Och så är han noga med att säga godnatt och sånt särskilt till Linus.

Så mestadels har det gått hur fint som helst. Men ibland så kan man märka att det så klart blivit lite konkurrens om uppmärksamheten nu också, särskilt när vi har besök. Då blir Robin lite extra livlig och uppspelt och ska synas hela tiden. Fast jag måste ändå säga att det är ganska lugnt. Och en ytterligare positiv sida är att Robin blivit dubbelt så gosig sen vi kom hem med Linus också, det kan man ju inte klaga över =)

Ska försöka lägga in lite bilder här snart, kanske i kvällningen. Det beror på hur jag får tid och lust. Har en del bilder från BB i svärföräldrarnas kamera som vi lånade dit och jag vet inte om vi kan få över dem till vår dator. Peter får kika på det.

Annars blir det väl bara bilder här hemifrån iallafall med vår egen kamera som jag lägger ut.

Nu ska jag kika in en sväng på Facebook medan jag har tid över.

Tillbaka.

Nu kikar jag äntligen in för att skriva några rader och låta er veta att vi lever och mår bra. Största anledningen till att jag hittills inte ens varit på internet sen vi kom hem är att jag har haft väldigt svårt att sitta ordentligt och då har det inte lockat något särskilt att göra det varken vid den stationära eller med den bärbara datorn... Jag är ganska misshandlad i de nedre regionerna då det blev en ganska svår förlossning med sugklocka för att få ut den lille älsklingen. Det var bråttom och de hade inte ens tid att klippa upp mig utan barnmorskan fick liksom riva upp mig för hand...

Som Marie skrev så tog de hål på vattnet klockan 14:30 och trodde ju då att det skulle ta några timmar till sen efter att de riktiga förlossningsvärkarna kommit igång. Ungefär en kvart senare satte de in en elektrod på Linus huvud för att hålla koll på värkarna och hjärtljuden och jag skulle upp och gå för att få igång förlossningen mera. Vi kom dock aldrig så långt. Jag hann inte fatta någonting men plötsligt så låg jag där och födde. Bebbens hjärtljud hade nästan försvunnit och det var hur bråttom som helst för att få ut honom. Navelsträngen var i kläm och han syresatte sig inte. Klockan 15:58 var han plötsligt redan ute.

Så det var lite dramatiskt... Jag hann inte riktigt förstå vad som hände. Jag var ju där och jag var med, men jag var ändå inte "med". Jag hörde alla människor där inne runt omkring mig och minns det mesta, men ändå är det som att jag inte var där. Det jag minns mest är bara mina egna skrik i gasmasken. Några detaljer kan jag inte riktigt återge.

Jag fattade liksom inte direkt efteråt heller att det varit så svårt som det varit. Det tog några dagar och ju fler läkare man träffade som sa att man haft en svår förlossning desto mer började det gå upp ett ljus. "Jaha, det var ingen normal förlossning det här alltså?" typ... :P

Hur som helst, så har allt gått väldigt bra ändå och Linus är en fullt frisk och normal liten pojke. Han skrek inte när han föddes för att han var ganska hårt medtagen, men de fick igång honom och han hämtade sig bra. Att han blivit tagen med sugklocka syns knappt idag, ett litet rött märke är i stort sett allt som är kvar. Och fin form har han på huvudet med, inte alls så där konformig eller konstig som det kan bli annars. Han hade ett stort runt blålila märke i bakhuvudet de första dagarna men det är redan borta.

Nu är det dags för mig att amma, men jag berättar mer nästa gång jag får tid.

Tusen tack för alla lyckönskningar och hälsningar!! Ni är så gulliga!!

Jag är så lycklig!!

LINUS

Lustgas

14:30 stack dom hål på fosterhinnan och så har hon fått göra bekantskap med lustgasen =) 6-7 cm har hon öppnat sig så det är några timmar kvar innan bebisen tittar ut.

//Marie

Det går framåt

Runt kvart i åtta i morse var hon öppen 4 cm och de satt i cafeterian och försökte få i sig lite frukost. Det går sakta men säkert framåt =)

//Marie


update 12:28
Nu har hon fått en morfinspruta så att hon kan få vila en stund.

//Marie

Inne

Fem i halv sex i morse fick jag ett meddelande från Therese där det stod att de var på väg in till BB =) Mer information kommer senare under dagen =)

//Marie

Nu ni...

Japp, värkarna kommer tätare nu när jag är uppe. De pendlar lite mellan 4 och 8 minuter. Och Jesus vad ont de göööör!

Ska försöka äta nåt, ringa och sen väcka Peter.

Detta är förhoppningsvis det sista inlägget jag gör som gravid (för den här gången, sen vet man ju aldrig i framtiden).

Nu får Marie ta över bloggandet åt mig för en stund. Fast det vet hon inte än, jag messar henne när vi åker iväg :P

Hej på er!

På bristningsgränsen.

Så har man återigen försökt sova lite. Och har väl ändå lyckats någorlunda trots nu regelbundna värkar. De har legat på ca 9 minuter emellan i många timmar nu. Verkar inte vilja minska avståndet nåt ytterligare =/ Funderar ändå på att snart ringa in till förlossningen och be att få komma in, då värkarna gör så djävulusiskt ont nu...

Ska vänta en liten, liten stund till och se hur det utvecklas när jag är uppe, men sen får det vara nog... Jag står inte ut!!

Peter sover och jag tänkte låta honom göra det en stund till. Jag tror att jag också har nytta av ju mer utvilad han är sen...

Tisdagsbebis?

Fortfarande hemma.

Vi har legat i sängen sen strax efter klockan 19 och halvsovit och sett på tv. Bara myst (förutom när man plågats av värkarna då...). Värkarna har blivit mycket mer regelbundna nu iallafall, men har fortfarande lite för länge mellan sig.

Imorgon den 8/9 skulle min mormor ha fyllt år om hon hade levt. Nu blir det troligtvis bebisens dag istället. Men det är ju lite fint tycker jag =)

Nu ska vi strax äta varma mackor och sen får man väl se vad som händer...

Vilken lång dag det här har varit...

Drygt.

Tro det eller ej, men vi är fortfarande hemma... Det är fortfarande för oregelbundet och långt mellan värkarna *suck* Enda skillnaden är att de börjar göra grymt ont nu...

Ringde nyss och pratade med förlossningen, ifall det fanns nåt man kunde göra eller så, men det är tydligen bara att vänta.

Ni fattar vad drygt det är?!

Men det blir ju dags så småningom...

Sitter och ser på tv med Peter nu. Försöker få tiden att gå lite. Det är svårt. Sov en stund förut, funderar på att försöka göra om det för ett tag till... Är ju bara bra om det går.

Robin har åkt med sin farmor & farfar hem och vovven är hos pappa. Bara katten hemma, men hon klarar sig ju mer själv när vi väl måste åka. Sen kommer svärmor och Robin hit till henne och tittar till imorgon igen så det vore bara för oss att åka nu...

Still waiting...

Värkarna har ändrat karaktär litegrann nu; håller i sig längre och är mycket starkare. MEN de kommer mer sällan igen också...

Vi får väl se när man kommer iväg...

Fortfarande hemma.

Vi är fortfarande hemma och jag har ännu inte ringt BB, för det är fortfarande ganska oregelbundet och lite för långt mellan värkarna. Men jag har dem fortfarande iallafall vilket är huvudsaken, för idag ska jag iväg!!

Jag och Peter har varit ute och gått i två omgångar och det verkar faktiskt korta tiden mellan värkarna lite. Snittet ligger just nu på ca 8,5 minuter sen klockan 10:30, men då har det varierat mycket från 4 till 14 som mest. Nu har vi nyss kommit in från den andra omgången, så nu ska jag vila mig lite och efter det ska jag gå ett par vändor i trappan.

Vore skönt om vattnet kunde gå också så man verkligen kände att "nu är det på riktigt". Visst gör värkarna mer ont när vattnet har gått, men de blir ju också effektivare då... Nu är det så långdraget... Med Robin gick allt mycket snabbare när det var dags. Då gick ju först vattnet och sen började värkarna efter någon timme. Och efter några timmar så var det dags att åka in. Nu har jag haft värkar sen iallafall kanske 5:00 imorse och det är liksom "allt". Det är inte riktigt dags att åka än ens... Men men, det är ju så olika från person till person och graviditet till graviditet så det är väl bara att ta det som det kommer (vilket är lättare sagt än gjort). Är ju inte ens säkert att vattnet går här hemma den här gången.

Jaja, det har iaf startat nu och det är ju det man har väntat på så länge...

Idag börjar det.

Det har nu gått en vecka över tiden, men idag ska vi åka till BB. Jag har riktiga värkar och har haft sen tidigt imorse. Jag vet inte riktigt när de började eftersom jag sov från och till där, men det var före Peters klocka ringde iallafall och den brukar börja 5:40 tror jag.

För tillfället är snittet mellan värkarna 11 minuter, men det beror på att det tog 25 minuter mellan de sista nu. Annars så har det legat på mellan ungefär 4-8 minuter under morgonen.

Peter och svärmor är just nu och lämnar Robin på dagis och jag knappar ner några rader här. Jag ska strax försöka röra lite på mig och även äta. Sen får vi väl se när det blir dags att ringa BB och ge sig iväg. Det får ju bli när värkarna ligger lite mer stadigt och inte har så väldigt långt emellan.

Uppdatering kommer det att bli en del också för er som är nyfikna, då min gulliga Marie kommer att gästblogga åt mig medan jag är borta. När hon får reda på något nytt så uppdaterar hon här när hon har tillfälle. Bra va? =)

Ha det så bra alla!

*suck*

Idag känner jag mig deppig. Ingenting känns särskilt kul. Bebisen vill fortfarande inte komma ut och jag irriterar mig på Peter och allt annat som man kan störa sig på tror jag. Solen skiner, men det kvittar. Det gör mig också bara ännu mer ledsen (för jag känner att jag borde gå ut, men jag orkar inte med att träffa folk). Jag vill inte mer...

Igår kväll hade jag först ett par rejäla värkar (den första nån gång mellan 20-20:30) och sedan fortsatte det med lite lättare, men ändå regelbundna hela kvällen. Det var ungefär 11-13 minuter mellan dem och den sista jag kände av var i sängen när vi lagt oss efter klockan 23. "Äntligen!" tänkte man så klart.

Men så har man sen sovit typ hela natten och nu är allt som förut igen. Lite förvärkar då och då med ganska långa mellanrum. Inget mer.

Jag blir stollig på det här!!

Gah!

5 dagar över tiden.

Här har ni magen idag, vecka 40+5.

Alltså 5 dagar över tiden.

Och visst har den sjunkit ganska mycket?

Kom ut nu, lilla bebis!!

56-årsdag.

Idag är det svärfars 56-årsdag. Vi har varit där idag och ätit både middag, fika och tårta. Riktigt mumsigt var det. Och ordentligt mätt blev man. Fast nu är det kvällen och jag börjar bli hungrig igen. Vi får väl se vad man ska hitta på. Varma mackor vore ju gott kanske =)

Annars har det inte hänt så mycket idag heller. Förutom att ha varit hos svärföräldrarna så har vi åkt en liten biltur och annars bara myst framför tv:n typ. Jag har lika ont idag som igår och önskar att det snart ska sätta igång nu. Sent igår kväll hade jag en riktigt rejäl värk som gjorde så ont att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Men återigen så var det allt =/

Känns som att livet går lite trögt just nu faktiskt. Det händer liksom inget...

Men det är väl lugnet före stormen antar jag. Så jag är egentligen lite förvirrad, för jag vet inte om jag ska njuta av det eller gnälla över det ;)

Fredagskväll.

Jag törs inte tro nånting nu heller, men jag vill ändå nämna att jag för tillfället faktiskt har jätteont i magen. Det värker och drar och... Ja, jag kan inte förklara riktigt, men det är iallafall ondast hittills... Det började lite smått runt 17:30 nån gång kanske när vi gjorde i ordning tacos och blev sen värre under tiden som vi satt och åt. När jag reste mig från bordet när vi var klara så kunde jag först knappt gå för att ta mig in till soffan. Nu har jag faktiskt riktigt ont, men ändå inte så att man inte står ut. Vi får väl se vad det är för nånting.

Hormonerna verkar vara i full gång igen också, då jag fått två stora röda vackra finnar på varsin sida under munnen. Oooh, så vackert...

Imorgon fyller då svärfar år så då ska vi dit och äta runt 13-tiden och så blir det väl lite tårta och sånt. Om det nu blir så då, alla planer är ju preliminära just nu ;)

Nu ska jag inta ett slappt sidoläge i soffan och bara zappa på tv:n och äta Dumle hela kvällen.

Tävling hos MiNiMi.

Jag är med och tävlar om ett halsband hos MiNiMi Design.

Klicka här för att delta du med!

Godnatt.

Det är läggdags nu och idag går jag faktiskt till sängs helt utan förhoppningar om att åka in till BB och föda barn. Jag har förlikat mig lite med tanken att det kan ta ytterligare flera dagar innan bebben känner sig färdig. Jag har verkligen försökt idag och under kvällen att försöka slappna av lite. Och inte "bry mig". Och så är jag väldigt trött idag så i natt vill jag bara sova...

Godnatt.

Nu har jag tröttnat ordentligt.

Ja ni, det är ju själva fan alltså... Nu sitter jag här och äter frukost med Robin och ingen födsel verkar vara i sikte.
Hade faktiskt ett par "riktiga" värkar igår kväll (som jag tyckte iallafall) när jag och Peter låg på soffan och såg på film. Och jag var uppe och rörde mig en del också, för att jag helt enkelt inte orkade vara stilla. Jag sa till och med till Peter att "Du ska nog inte jobba imorrn". Vi trodde nog båda två att det var på gång nu. Det var ju tur att han inte hann ringa sin chef och säga att han inte skulle komma...

Hur som helst så gick vi och lade oss runt 22:30 för att hinna få så mycket vila som möjligt ifall att vi skulle få ge oss av (eller att som det blev Peter faktiskt skulle iväg till jobbet idag med). Jag hade ont och även någon mera värk. Sprang på toa några gånger. Men slutligen måste jag ha somnat och sen har allt varit "som vanligt" igen. Förutom att jag har fortfarande har mera och ihållande ont.

Peter är och jobbar. Jag ska följa Robin till dagis runt 9 när han börjar. Sen ska jag bara ligga hemma och grina eller nåt tror jag. Tycka synd om mig själv. Ja, jag hör hur löjligt det låter, men jag är så frustrerad just nu =/

Och om man ska tro på lagen om alltings jävlighet, så kommer bebisen garanterat att komma ut den enda dagen jag inte vill att den ska göra det. Den 5/9. (Då svärfar har sin födelsedag). Vänta så ska ni få se... :P

Nä, nu får det vara slut på tjat och gnäll. Ingen idé att blogga hela tiden när inget händer. Jag är bara ledsen. Jag har ont och mår inte bra. Jag är trött på det här nu.

Kom igen!!

Mer och mer ont. Mer och mer ihållande. Det känns som att det verkligen är dags nu. Men det händer ju fan inget... Det bara mal och trycker neråt i bäckenet. Något känns ungefär som mensvärk och det börjar göra lite smått ont i ryggen. Nu är det jättejobbigt. Men inga värkar sätter igång och inget vatten går.

Hej å hå!
Låt vattnet gå!

Eller nåt.

Fan.

Mer och mer.

Jo, det är iallafall mer ont och fler och värre förvärkar idag. Efter det som hände där vid 14:30 så har det ökat på ytterligare. Jag hoppas det betyder att det kommer bli dags att åka in senare ikväll eller i natt. Men samtidigt så törs man ju inte tro allt för mycket, eftersom jag varit så säker förut... Som i lördags t.ex. Då trodde jag också att det skulle hända och nu har det ju gått flera dagar sen dess :P
Jag ska försöka att ta det som det kommer. (Har ni hört det förut säger ni? *flina*)

Nu ska jag gå ut på backen och ta mig lite frisk luft. Jag orkar egentligen inte, men jag måste känner jag. Peter och Robin är redan ute och leker/pratar med grannarna så jag ska väl ansluta en liten stund iallafall.

Vad f-n var det?

Shit, vad ont det gjorde! Peter ringde nyss hem för att kolla läget och när jag reste mig upp för att hämta telefonen och svara så hände något. Ont som fan gjorde det. Typ i hela nedre delen av magen. Krampade och drog i allt som är. Det är nog ändå lite annorlunda idag...

Säg att det är på gång nu!

Annorlunda.

Undrar hur många annorlunda känslor man kan ha egentligen. För varje dag tänker jag att "Idag känns det annorlunda. Så här har det inte känts förut." Men ändå så händer inget. Lite konstigt är det. Men idag känns det faktiskt också annorlunda. Så här kändes det inte igår. Det gjorde det inte.

Idag är jag i vecka 40+2.
Alltså 2 dagar över tiden redan.
Det är lustigt att tiden kan gå så fort ändå fast man väntar så förbaskat... =)

Ingen bebis ännu.

Idag har jag varit ganska slö då och inte mått så där helt hundra bra. Förutom att man är trött och tung pga graviditeten, så har jag ju sovit väldigt dåligt natten till idag och dessutom så verkar en förkylning börja smyga sig på. Jag har varit irriterad i halsen sen jag gick upp i morse och även haft en täthet i näsan som kommit och gått. Hoppas bara att det stannar där...
Mamma är jättedålig i sin förkylning som tagit omtag. Henne fick jag skjutsa till doktorn i morse. Hon har ont i både hals och öron och är snorig och allt man kan vara. Stackars... Så sjuk har ju inte jag varken tid eller lust att bli nu iallafall. Det vägrar jag...

Ingen bebis har det kommit än heller för er som undrar. En dag över tiden har det gått nu då, och snart är vi inne på dag nummer två. Fast det bryr sig så klart inte bebisen om. H*n kommer när h*n är redo. Jag vet. Men jag väntar. VI väntar. Jag vill verkligen inget hellre än att få åka in till BB nu.
Men men, det här är tydligen inte ett barn som man kan tjata ut, trots ihärdiga försök från både mig själv och framför allt från Peter. På Robin funkade det, men den här verkar vara lite mer vrång. "Ju mer ni tjatar desto längre tid tar jag på mig" kanske? =)

Nu blir det lite ligga på soffan och bara göra ingenting. Igen. En ständigt återkommande aktivitet idag.

Hej svejs!

Provsvar.

Idag ringde veterinären med Lizas provsvar från i torsdags. Och den här gången så hade faktiskt värdet varit bättre än förra gången så det är ju jättepositivt, även om hon aldrig kan bli helt bra. Det kommer för tillfället att räcka att hon fortsätter att gå på sitt speciella njurfoder iallafall. Och så kanske jag framöver måste köpa ett kosttillskott för vad-det-nu-var som hon hade fått lite brist på, men det var inget som det var något bråttom med (och det fanns även tillskott av sådant i maten hon äter redan med). Urinprovet hade varit helt felfritt och inte visat på några problem iallafall. Skönt, skönt.
Sen får man försöka att ta lite uppföljande prover igen med jämna mellanrum på ca 1-1½ år. Eftersom Liza är så "svårstucken" (pga humöret) så får det inte bli oftare än nödvändigt om man säger så. För att bespara henne den stressen liksom. Men som det såg ut nu så verkade det ändå vara ett okej tidsintervall att inte göra det oftare än så och det är väl både hon och min plånbok nöjda med :P

Uppe före tuppen...

Jag vet inte när jag vaknade i morse (eller i natt) men det var mer än tidigt iallafall... Klockan var 05:15 när jag satte på tv:n och ingen vet hur länge jag redan hade legat vaken då och vänt och vridit på mig. *suck* Det är hemskt när man är för trött för att vara vaken och för pigg för att sova. Man bara ligger och vet inte vart man ska ta vägen typ...
Nu har jag och Robin varit uppe i ungefär 45 minuter och än är jag inte så plågsamt trött som man skulle kunna tro, men jag kommer säkert att bli ju mer dagen lider. Hoppas att Robin håller sitt löfte till mig att vi kan sova middag idag ;)

Nu blir det lite mer slösurfande medan Robin ser på barnprogram. Annars vet jag inte vad den här dagen har att erbjuda. Inte särskilt mycket om jag får önska...