13-årsdag

Jag visste ju att det var länge sedan jag skrev nåt här, men jag trodde inte att det var så mycket som hela 16 dagar sen... Där ser man hur fort tiden går... Andra bevis på det är sådant som att voff fyllde 7 år i söndags och att jag och Peter firar 13 år tillsammans idag (och redan 3 år som gifta!!) Tänk bara hur mycket som hänt under de 13 åren. Man har vuxit upp. Flyttat hemifrån. Bildat familj...

Och som vanligt så vaknar Linus när jag försöker blogga... Jag fattar inte vilken otrolig timing han har. Eller om det är en känsla :P

Jaja...

Uppåt.

Egentligen skulle jag ha dragit igång och städat för länge sen, men ni vet säkert hur lätt det är att fastna vid den här mackapären... Linus ligger ute och sover i vagnen efter en promenad vi tog till affären när vi lämnat Robin på dagis i morse. Han vaknar säkert snart, det brukar han ju göra så fort jag försöker blogga eller äta :P

Idag är det måndag igen och ännu en helg har svischat förbi. I lördags var det som tidigare nämnt avslutning på Robins gympa och loppis på Järpegatan. Sen stannade vi där hos mamma till på kvällen nån gång, jag & barnen. Igår åt vi hos svärföräldrarna och klockan 15 var Robin bjuden på kalas hos en dagiskompis. Utöver det så har det varit en hel del utelek för hans del med grannbarnen. Full fart...

Idag ska jag ta med Robins kompis Jonathan hem efter dagis så de får leka lite. Blir ju inte så ofta man får till nånting så de kan träffas utanför dagis, så det är på tiden nu =)

På onsdag börjar fotbollsskolan för Robins del också. Och för massor av hans kompisar. Det kommer säkert att bli jättekul för honom. Tänk att han börjar bli så stor nu så han börjar sporta mer och mer också, att det finns aktiviteter för hans ålder mer än typ bara gympan... Det är verkligen roligt tycker jag, fast jag oroar mig lite också för nu dröjer det väl inte innan han ska börja ränna ute på nätterna med *hihi*

Ska höra om vi får med oss pappa/morfar till stan imorgon för att inhandla fotbollsskor & strumpor + benskydd, då han sagt att han ska betala det. Annars får vi väl dra iväg själva, men det är ju roligare om han som betalar är med :P Han är snäll pappa... =)

För övrigt så tror jag att jag har en "topp" nu i hur jag mår igen och den har faktiskt varit ganska ihållande. Jag var visserligen lite lättretlig igår (ev PMS?), men inom mig så mår jag rätt okej. Grubblar inte särskilt mycket för tillfället och tycker det mesta känns rätt bra. Och även kärleken verkar ha tagit omtag och jag är som nykär i min älskade Peter, trots ett snart 13-årigt förhållande ;)

Jaja, vidare till vardagen...

Snabbt inlägg.

Och så har det gått några dagar igen sen jag skrev sist. Det är redan lördag igen. På sätt och vis är det skönt att veckorna går så fort för då är det ju helg oftare ;P

Idag har Robin haft avslutning på gymnastiken. Det är så roligt att se hans uppvisningar. Han är så go och duktig min lille (stora) kille. Efter avslutningen följde vi med mamma hem till Järpegatan där det var loppis. Fast Robin handlade inte så mycket i år som han brukar. Han spenderade bara 2 kr i år... För det fick han ett modellflygplan som han ska bygga ihop med sin far imorgon och en liten söt vas som han gav mormor med maskrosor i... Gullepôjken =)
Och så träffade vi ju Marie och Malin med, Robins storasystrar enligt honom själv :P

Nu ska jag logga ut och umgås lite med Peter innan jag lägger mig. Barnen sover sen länge. Jag hade också tänkt lägga mig, men eftersom Peter precis slutade spela WoW och väntar på att jag ska lägga ner datorn nu så får jag väl göra det ;)

Natti på er alla!

Knäpp.

Jag får visst utveckla lite av det jag skrev igår, jag uttryckte mig inte riktigt tydligt ser jag. När jag skrev att jag inte förstår vad jag ska till någon proffessionell att göra när jag mår "bra" så menade jag att det är just de dagarna som jag tänker så. Då tycker jag att jag inte har några större problem och att det inte finns något att lösa. Typ. Men när jag har de sämre dagarna så vet jag att jag mycket väl skulle behöva någon som pekar på vad det egentligen är jag säger och känner och varför. Någon som kan hjälpa mig att lösa upp knutarna i mitt känslomässiga trassel. Visst vet jag att man inte behöver vara nere på botten för att få hjälp, samtidigt så skäms jag nästan ibland när jag tycker att mina "problem" känns så futtiga jämfört med många andras. Ändå vet jag hur fel det är att jämföra...

Jag tycker själv att jag är ganska omöjlig, för lika mycket som jag skulle kunna tänka mig att prata med någon, lika mycket vill jag klara mig själv. Och eftersom allt går i vågor så mycket så velar jag i takt med det. Dessutom är jag ju så van att lägga locket på och försöka strunta i hur jag mår tills det "går över". Jag vet att det är helt galet att göra så, för ingenting försvinner egentligen, och efter det som hände i januari så har jag ju fått lära mig att det inte bara pyser ut lite ibland utan det kan faktiskt explodera också. Ändå så är det så svårt att låta bli att skjuta bort allt för stunden. Jag är van att göra så. Jag har alltid gjort så. Det ordnar sig alltid, tänker jag.

Nu tänker ni: "Men är hon knäpp eller? Hon talar om precis hur fel hon gör och är så medveten om det, men ändå så gör hon det??!" Och jag kan inte säga så mycket annat än att "Jag vet..." Och jag vet att det är helt sjukt...

Jaja, vidare nu om något roligare. Jag fick just reda på idag att fotbollsskolan börjar till veckan och det har jag ju lovat Robin att vara med i i år. Så det blir roligt att få berätta för honom när jag honom på dagis sen. Och alldeles lagomt så var det sista gången på gympan igår och avslutning för den i sporthallen på lördag. Riktigt bra timing =)

Nu ska jag surfa lite till på facebook innan Linus vaknar, sen vet jag inte alls vad den här dagen har att bjuda på. Hoppas på att få ytterligare lite städning gjord, men jag har slutat att bestämma mig för jag blir bara så sur på både mig själv och situationen när det inte blir som planerat... =)

Ha det gôtt alla!

Tveksam till proffessionell hjälp.

Igår kände jag mig rätt låg så gott som hela dagen, men idag är det bättre igen. Hade ett ganska givande telefonsamtal med Camilla igår kväll och jag har återigen börjat fundera lite på om man faktiskt ska gå och prata med någon professionell. Men jag är fortfarande tveksam också. Det är jättesvårt tycker jag. Ena stunden känner jag mig ju så "bra" och andra stunden så finns allt ledset där igen. Och när jag känner mig "bra" så förstår jag inte alls vad jag ska dit och göra. Förresten vet jag inte om jag kan öppna mig så pass heller. Eller hitta orden. För det har jag jättesvårt med även när jag bara ska försöka förklara litegrann för någon av hur det egentligen är ställt. Jag vet ju inte själv vad som är fel riktigt alla gånger.

Tyvärr kan jag inte fortsätta på det här inlägget, för nu har Linus kommit igång med att skrika och hoppa i sin stol... Som vanligt när man försöker göra något annat än att underhålla honom i två minuter... *suck*

Vi får väl se om det blir någon fortsättning eller ej.

30-årsfest

Igår var det dags för Jessicas 30-årsfest och det var riktigt trevligt. Visst innehöll den en del fylla och intriger som alla fester, men överlag så upplevde jag den ändå som ganska städad och jag är nöjd även om jag kan ha lite svårt att komma igång att umgås med folk när det är många jag inte känner så väl. Hemgång blev det inte förrän strax före 3 i natt, fast jag planerat att gå hem flera timmar tidigare än så :P Idag har jag lite huvudvärk, men överlag så mår jag bra. Jag är faktiskt riktigt bra på att dricka med måtta om jag får säga det själv =)
Bäst av allt var smörgåstårtan som Jessica gjort själv. Hur gott som helst!! Duktig är hon.

Nu ska jag vara social med svärföräldrarna som just kommit hit för att lämna hem Robin som sovit hos dem och för att hjälpa till att laga vår veranda som gav lite vika för snömassorna under vintern... Blir lite pizza också =)

Hej svejs!