måndag 15 december 2008

Krångel, krångel, krångel...

Det ska bli en väldigt, väldigt intressant APT imorgon. Kanske den mest intressanta någonsin. Och Maggan ska få ett problem som hon får lösa på bästa sätt:

Trycket på Orrbygruppen är hårt. Vi har väldigt mycket att göra och väldigt lite folk. Trots att vi fått en vikariepool i kommunen så har de vanliga timvikarierna ändå jobb. Om både jag och Evelina skulle ha försvunnit från gruppen i januari så är det ingen som vet hur det hade gått. Därför bestämdes att Evelina skulle stanna kvar i gruppen en månad till, på det villkoret att hon skulle ha färdiga dagar (75%) att jobba efter. (Eftersom om hon hade flyttat sig till servicegruppen fått 75% där i januari annars, inga konstigheter.) Så eftersom jag ändå skulle börja i servicegruppen så hade hon fått "mina" dagar, de som jag fick avsäga mig förra fredagen. Detta blev bestämt och hon blev lovad nu i fredags. Och IDAG MÅNDAG så ringer alltså Maggan mig och talar om att jag plötsligt också ska vara kvar i Orrby en månad till. Och att mina dagar troligtvis inte är tillsatta än. Ändå har hon varit med och lovat dem till Evelina så sent som i fredags. Nu är det så att jag tycker att jag också har rätt att få tillbaka dem. Jag har månadslön och ska ha mina timmar, och jag hade JANUARI ORDNAT tills jag för bara en dryg vecka sedan blev ombedd att göra mig av med dem. Och absolut så tycker jag att Evelina har lika stor rätt till de här dagarna som nu också blivit lovad även om hon är timvikarie. Ett löfte är ett löfte. Men Maggan får lösa det här. I värsta fall så får vi väl f-n komma dubbelt då... För jag tycker verkligen inte att jag ska behöva pyssla för att få ihop nya timmar nu när jag faktiskt hade det klart. Jag gör inte det.

Gud vad det krånglas inom äldreomsorgen nu alltså... Det blir säkert bra i slutändan, förändringarna som ska bli verkar ändå vara positiva sådana, men vägen dit verkar ju mer än rörig. Högerhanden vet inte vad vänsterhanden gör o.s.v.

Och jag är så trött på att bli krånglad med. För det är ändå något som pågått nu i minst ett år... *suck*

Inga kommentarer: