Valborg.

Jag vill bara tala om först att jag slutade inte helt tvärt med mina mediciner, för det ska man helst inte gör när det gäller de flesta antidepressiva. Man kan göra på lite olika sätt som t.ex. ta dem varannan dag till en början eller ta halva tabletter men varje dag. Jag glömde ta dem så pass mycket under en period att det blev som varannan dag och därför så tyckte jag att jag lika gärna kunde testa att sluta helt, men som jag skrev i inlägget innan så var/är jag inte redo än. Jag måste nog bli lite starkare och tryggare i mig själv ändå.

Den här veckan som jag börjat ta tabletterna igen så har jag faktiskt märkt en positiv skillnad igen, precis som när jag började med dem första gången. Jag har fått både mer ork och mer lust tillbaka igen. Säkert hjälper våren till att lätta upp sinnet också, men iallafall. Jag märker att medicineringen hjälper mig och jag tycker att det är ju bara bra för både mig och min familj. Framför allt så måste det ju vara gôtt för barnen när mamma är lite lugnare och inte lika lättirriterad och nervös och tjatig som jag har kunnat bli...

Och tack för era kommentarer! Det är alltid så bra med kommentarer för de kan bli en bra grund för vad man kan skriva om i nästa inlägg =) Och annars är det ju roligt ändå att se att någon läst och har tankar om eller runt det man skrivit.

Idag är det valborgsmässoafton och håller sig vädret någorlunda bra så ska vi och svärföräldrarna åka till Värmskog för att titta på brasan där. Sen ska Robin följa med dem hem och sova över där.

Imorgon är det dags för Jessicas 30-årsfest (hon fyllde år igår) och det tycker jag ska bli riktigt roligt faktiskt. Också en skillnad nu när jag mår lite bättre, jag har blivit mer social och uppskattar andras sällskap på ett helt annat sätt.

Jaja, nu ska jag mata i Linus de sista skedarna med gröt här och sen får vi se vad det kan bli. Peter skulle få sluta jobbet när han var klar idag, men med mycket att göra så blir det kanske inte så många minuter tidigare det handlar om iallafall.

Trevlig Valborg på er!

Att blogga blev svaret.

Eftersom de flesta verkar vilja att jag ska fortsätta blogga så får jag väl försöka att få till ett inlägg igen. Jag vill ju blogga också, men har haft så otroligt svårt att få till några inlägg på sistone. Av olika orsaker. Inte haft tid, inte haft lust, inte haft ork...

Jag försökte mig på att sluta med mina antidepressiva för ett par veckor sen, men det dröjde inte länge innan att började åka berg-och-dalbana inom mig igen, så jag var/är helt klart inte redo än. Och det var nog lite tidigt, men då jag hade glömt pillren rätt mycket så tänkte jag att jag lika gärna kunde prova utan. Nu har jag ätit dem i ungefär en vecka igen och känner att känslorna börjar bli lite mer jämna igen. Det är skönt för jag behöver verkligen inga känslostormar i mitt liv just nu. Jag vill kunna reda ut mina "problem" i lugn och ro, och kunna tänka medan jag försöker. Jag har lärt mig att det inte är någon idé att försöka ha bråttom, att jobba med sig själv är en process som tar tid. Så jag får maila min läkare nån dag här och be honom att han skriver ut tabletter för några månader till.

Ska försöka sova tidigt idag, men ska försöka komma igång mer med bloggandet igen nu.

God natt!

Blogga?

Att blogga eller inte blogga, det är frågan?

Och ja, jag frågar er *pekar*

Vår och utveckling.

Det är så härligt, det har verkligen blivit vår nu. Vår med solsken och blommor och försvinnande snö... Fågelkvitter. Mmmm =)

Jag vet egentligen som vanligt inte vad jag ska skriva... Jag mår fortfarande upp och ner, men iallafall mycket bättre än i vintras. En del löser sig automatiskt och annat får jag jobba med. En del saker är svåra att komma fram till själv, som vad jag vill göra med mitt liv och hur, men det får komma som det kommer.

Linus blir bara bättre från alla förkylningar igen och det känns så skönt. Hoppas han får vara frisk ett tag nu... Växer och står i gör han med och utvecklas i en rasande fart. I munnen har han både tand nr 7 och nr 8 på väg...

Robin har en lös tand också. Sin första. Nog för att han bara är 4½ år, men så fick han ju sina första tänder tidigt också vid typ 4 månader. Linus var bara 3 månader när de första kom han.

I helgen hade vi årets fjärde tjejkväll hemma hos Caroline. Det var ljusparty och så hade vi matknyt. Hur gott som helst och vi blev såå mätta allihop tror jag =)

Och nu vaknar Linus ute i vagnen som vanligt när jag försöker blogga... :P

Hej för den här gången!

Dop.

Tror ni inte att Linus fick tillbaka sin förkylning med feber natt till lördag? Stackarn. Och i söndags var dopet, men den här gången körde vi faktiskt på iallafall och turligt nog så var han riktigt pigg då. Sen blev han lite värre igår igen. Men nu verkar iallafall febern ha försvunnit om än att han är snorigare än snorigast... Suck... När ska han få vara bra???

Hur som helst, dopet gick jättebra. Både Linus & Robin var jätteduktiga och det kändes bara lite jobbigt att stå där framme. Inte alls så illa som jag hade föreställt mig faktiskt. Robins dop tyckte jag var jobbigare, men det har ju hänt en hel del i min personliga utveckling sen dess också =)

Malin & Marie blev faddrar, kusin Johanna tände ljuset, storebror Robin hjälpte till att hälla upp vatten och torka Linus på huvudet. Som präst hade vi Mats Johansson som även döpt Robin (2005) och vigt mig och Peter (2007).

Faster Susanne läste ett par stycken som Mats markerat, men hon satt annars ner i "publiken" och är inte med på bilden.

Robin var jätteduktig och jag är så stolt över mina små grabbar =) Linus blev inte alls arg som jag trodde att han skulle bli när Mats höll honom och lutade honom bakåt över dopfunten. Allt gick så bra!

Nu är det skönt att ha den delen avklarad också. Näst på schemat står saker som nästa tjejträff som är till helgen och Jessicas 30-årsdag, så än är det inte "slut" på saker att göra, men det är mest roligt ändå =)

Nu vaknar Linus ute i vagnen så nu blir det lunch.

Knäpp.

Jag borde göra något åt min blogg. Jag borde uppdatera headern t.ex. (det är ju faktiskt 7 månader sen jag hade en bebis magen senast...) och jag borde skriva lite oftare och lägga in mer bilder. Göra den lite roligare. Och jag vill verkligen. Men jag orkar inte. Och när jag orkar så har jag inte tid. Suck...

Nu har det gått en bra stund igen sen jag skrev något sist. Det har varit påsk och det börjar dra ihop sig mot Linus dop. Har knappt förberett någonting inför det och börjar få bråttom nu. Tur att det inte är så mycket som ska göras ändå.

Jag har faktiskt kännt mig lite låg igen. Något är inte riktigt bra, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag känner mig inte så pigg inombords. Hoppas det vänder snart, för det här är inget kul...

Linus växer så det knakar och imorgon blir han 7 månader redan. Det är ju helt sanslöst hur fort tiden går. 6 tänder har han fått också om man räknar de som är halvt ute och som han har det jobbigt med just nu. Han har haft världens sämsta humör i några dagar nu... Annars är han en väldigt go bebis också så klart som jag älskar av hela mitt hjärta. Precis som jag gör med storebror och alltid har gjort. Mina fina barn!

Imorgon har Robins kompis Jonathan kalas i badhuset. Han fyllde 5 år nu på påskafton. Det är helt otroligt vad stora de blir våra killar... Till hösten är det alltså redan 5 år sen som de var bebisar och träffades för första gången... Vad hände sen liksom??

Ja ni...

Det är både skönt och gör mig lite nervös att tiden går så fort. Jag kan inte beskriva känslan inom mig, då jag både vill puffa på tiden ännu mer för att se vad framtiden har att ge samtidigt som jag vill bromsa och få njuta av det som är nu. Men det är väl den där sjuka dubbla känslan som har kommit tillbaka på besök. Den där som jag inte vet vad det är. Som känns som att jag går och väntar på något. Som både gör mig upprymd och förväntansfull samtidigt som jag får nån sorts ångest.

Jag vet, jag är knäpp.