Ledig fredag.

Skönt att vara ledig idag. Verkligen. Och ikväll ska Robin sova hos sina farföräldrar så jag ska bara slappa och ha det gôtt. Jag är som vanligt helt slut i huvudet och jag behöver verkligen få vara barnlös en liten stund (även om jag som vanligt kommer att sakna honom i samma stund som vi lämnat av honom :P)

Jag ska vänta en stund till nu, sen ska jag laga någon middag. Vi får se vad det blir. Sen i eftermiddag ska vi (jag & Robin) åka ner till Caroline så att grabbarna får leka och vi får prata lite skit. Jag känner mig lite slö och mår lite illa, men det ska bli skönt att komma iväg. Komma någon annanstans än bara till jobbet. Och under den här helgen ska vi väl försöka att kika in till Marie någon gång också då.

Nya jobbet flyter på bra faktiskt och än så länge trivs jag. Visst är det inte särskilt roligt att städa, men det är inte så hemskt jobbigt än heller. Men så har vi ju bara hållit på med det en vecka också... Det som är tråkigt är att man fortfarande inte riktigt vet från månad till månad om man får vara kvar eller inte. Trots fast anställning så är man bara anställd en månad i taget. Det känns lite surt faktiskt. Och det som jag och Eva-Lena "byggt upp" och organiserat nu kan vi liksom när som helst få "ge bort" till någon annan. Det är inte utan att man nästan känner sig lite utnyttjad ibland. Men men... Det behöver ju inte gå åt skogen heller. Men situationen att inte veta riktigt är fortfarande den samma och den är inte rolig. Däremot ska jag väl inte klaga, då jag vet flera som har det värre än mig nu i den här stora omorganisationen. Sådana som kanske inte får jobba alls, trots att de ställt upp och nästan offrat hela sina liv för den här kommunen... Jag har ju ändå klarat mig hittills, även om jag vet lite hur det känns då jag också stått väldigt mycket där på randen och tittat ner i avgrunden... Tänker på Milla och Evelina bl.a. Jag är så himla ledsen och förbannad för er skull!

Sen ska jag bara berätta att vi nu har en ny inneboende här i huset. Mjölksnoken Lasse fick igår flytta tillbaka till Parva (DjurMagasinet) på Våxnäs och hit flyttade istället en liten pytonorm. En liten hona. Lasse var inget vidare rolig för Robin att ha, då han var så "nervig". Han gjorde inget annat än bajsade när han blev utplockad (typiskt försvarsbeteende för snokar iof), och tyvärr blev det ju inte bättre utan snarare tvärtom. Konstigt nog. Så Peter ordnade så vi fick byta jämnt med djuraffären. Så igår var vi inne och bytte medan Robin och Morgan var på gympan. Nu ska vi väl se om Robin kommer på ett bra namn till den nya. Han ville inte riktigt gå med på att det var en flickorm först, men jag tror han har accepterat det nu :P

Jag älskar dig, min söta underbara son! Mest av allt! Bara så du vet.

Valentine-tävling!

En tävling hos Tefrossa där man kan vinna ett helskönt Alla Hjärtans-paket innehållande en påse Valentin-te (svart te med tropiska frukter, smultron- och gräddarom samt små röda sockerhjärtan), en ljuvlig vit choklad med jordgubbar från Divine (rättvisemärkt!) och ett litet doftljus från Colonial Homescents (med doften Garden Rose). Allt detta är produkter som går att köpa i deras webbutik.

Illa, illa, jag mår iiilllaaaa!

Usch, jag blir inte klok på det här illamåendet... Jag vet, typ alla inlägg handlar om det nu, men så är det också det som dominerar hela mitt jävla liv just nu. Idag har jag mått illa typ hela dagen, FAST jag tog Postafen direkt i morse INNAN jobbet och INNAN jag började må illa. Och jag har ätit många gånger för att försöka hålla blodsockret uppe. Men inget verkar ju fan hjälpa. *suck* Jag läste ju någonstans att illamåendet vanligt kan börja ge med sig i vecka 11, men när jag var hos barnmorskan i torsdags så sa hon att det brukar gå över i vecka 14-15 någongång. Så då har jag, om det stämmer, "bara" 3-4 veckor kvar att må så här...

Jobbet började med en mjukstart kan man väl säga. Vi hade bara två städningar idag. Sen har vi ju gjort en del andra grejer också, planering och telefonsamtal och sånt, men inte så mycket fysiskt iallafall annars. Och det är ju jag tacksam för som jag känner mig nu... Jag hoppas att jag klarar av den närmaste tiden iallafall nu när allt fortfarande är så nytt. Känns mer okej att "bli sjuk" när man är inkörd i rutinerna. Dels för sin egen del och dels för att inte lämna den andra i sticket så att säga.

Idag ska jag lägga mig tidigt.

Jag börjar bli riktigt less nu alltså...

Denna dag = ingenting.

Jaa, ni. Vad blev det av den här dagen då? Jo, det ska jag tala om... Ingenting! Nada! Jag har inte städat, inte tvättat och inte handlat. Jag har mer eller mindre bara legat på soffan. Jag var lite delaktig i matlagningen (tacos så det var enkelt) och så har jag varit med Robin och målat honom med sådana där badfärger när han badade. Och så gjorde jag vällingen när han skulle lägga sig för en liten stund sedan. Annars har jag varit världens slöaste och tråkigaste. Jag har inte kommit mig för att göra någonting. Jag har kännt mig helt däckad på något vis, fast jag inte är sjuk. Men det är den där förbaskade tröttheten av graviditeten antar jag. Och illamåendet sätter ganska många hinder för mig när det gäller att komma igång med något. Bara jag väl kommer igång så går det ganska bra och jag orkar mer eller mindre "glömma bort" att jag mår illa, men det är ju just det där med att komma igång ja... Det är svårt om illamåendet liksom hinner före mig...

Hur som helst måste jag få mig iväg till mamma och hämta lite tvätt som hon tvättat åt mig sen. Hon har hjälpt mig lite eftersom min tvätthög växt till lite väl stora proportioner och jag haft svårt att komma ikapp med den... Och eftersom jag inte fått mig för att tvätta något själv idag så har inte Robin några rena strumpor att ha på sig imorgon. Eller jo, han har säkert 10 stycken rena strumpor (eller fler) men det är bara det att ingen av dem har någon kompis... Fråga mig inte hur det har gått till, men så är det :P Hur som helst måste jag iväg sen då. Får väl försöka så snart som möjligt, väntar jag för länge så blir det väl ingenting av det heller...

*suck*

Hur orkar ni allting?

Och förut kom det över mig: "Gud vad jag saknar cigaretter och Red Bull!" Jag såg mig själv sitta på en stol i solväggen någonstans med en cigg i ena handen och en Red Bull i den andra. Det var vår, solen värmde och jag mådde så bra. Jag kände mig glad och fri, och jag mådde absolut inte illa. Trött var jag inte heller. Och jag hade inget bekymmer i hela världen... Jag bara satt där och var bara jag. Allt var den precisa motsatsen mot hur jag känner mig för tillfället. T.o.m. vädret som ni kanske märkte :P

Imorgon börjar vi nya jobbet också "på riktigt". Imorgon runt 9-tiden är vi ute på vår första städ. Hoppas att jag orkar. Men konstigt nog så brukar det alltid gå bättre på jobbet än det gör hemma. Med allt. Men det är väl det att man skärper sig när man jobbar. Man gör det man ska och vill göra ett bra jobb. Vi får se hur det går, det går nog bra i början också när det är så här nytt. Medan det fortfarande är annorlunda mot det man är van vid (och har tröttnat på). Innan det här också blir mer vardag.

Usch...

Tråkigt.

Hade tänkt att försöka kika in till Marie under helgen och kika på hennes nya lägenhet. Och idag var det tänkt att jag och Robin skulle åka ner till Caroline med familj så att grabbarna fick leka. Men det blir ingenting av. Robin har ju varit spysjuk, han spydde sista gången igår förmiddag. Han verkar ju vara bra nu, men smittan sitter väl säkert i ett tag till så det är ju onödigt att dra iväg med den någonstans. Tråkigt, men det är så det är ibland.

Annars ska jag väl då inte göra något särskilt idag. Försöka fortsätta lite med gårdagens städning kanske och sticka iväg en sväng till ICA Klingan. Var och handlade på Orrby igår, men det var en del som jag skulle ha som inte fanns. (Jag vet, idiotiskt egentligen att ens försöka handla en lördag eller söndag, men men...) Och tvätta. Helst 2 maskiner, men vi får väl vara glada om det blir 1 gjord.

Blä...

I'm back!

Tack för era fina inlägg om att ni saknar mig =) Det var jätteroligt att läsa när jag nu idag "kom tillbaka". Jag har inte varit borta, men jag har inte varit här heller. Det största är att jag helt enkelt varit så otroligt trött i några dagar, t.o.m. mer än vanligt. Vet inte om det var i onsdags eller torsdags kväll som jag somnade runt 20-tiden på soffan. Peter väckte mig en stund senare och skickade ner mig till sängen. Där somnade jag om direkt och sov till morgonen. Sen finns det väl andra tillfällen jag iof haft tid att skriva om jag hade velat, men då har jag inte ens kommit mig för att slå på datorn.

Den här veckan har gått åt till planering av det nya jobbet då, sen på måndag börjar vi "på riktigt". Arbetstiderna ser ut att bli 8-16:30 nu till att börja med i 3 dagar av 4. Och en dag som vi slutar 14:30. Lite varierande vilka dagar som blir vilka tider. Och fredagarna blir hellediga än så länge. Sen får vi se hur det blir när vi får mer att lägga till, då får vi ju börja med fredagar också och troligtvis 6 tim/dag varje dag istället.

Jaha, vad händer annars då? Jo, Robin har spysjukan och Peter mår heller inget vidare. Jag mår illa som vanligt, men har iallafall köpt Postafen nu. Har provat dem i 3 dagar än så länge och tycker väl att det hjälper så där... Det är iallafall lite bättre än innan, så alltid något.

Jag var till barnmorskan i torsdags på inskrivning och sen ska jag dit den 6 februari igen. Då ska jag till lab först med och ta prover. Jag hatar att ta prover, men resultaten är alltid spännande att få tycker jag. Vad man har för värden och sånt.

Den 23 februari ska Robin byta dagis. Då hamnar han på Järpen istället, vilket kommer att bli toppen då vi bor granne :P Vi hade ju sökt där med så... Och kompisen Jonathan får han med sig. Precis som vi ville jag och Jonathans mamma. Det känns verkligen skönt att grabbarna får fortsätta att följas åt.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer för tillfället, men nu vet ni att jag lever iallafall =)

Långpromenad.

Ja ni, då har man gjort ännu en dag med planering då. Idag har vi suttit på kommunhuset i ett rum där och imorgon ska vi väl sitta på Åsgatan igen där vi satt igår. Vi får hoppa omkring lite... Är mycket att tänka på, Maggan kommer att få 20 frågor imorgon då det finns en hel del frågetecken att räta ut. Annars går det ganska bra tycker jag.

Ikväll har jag varit ute och gått med Tyson och Jessica i ungefär 1½ timme. Jag vet inte när jag var ute och gick så sist. Det är några veckor sen. Efter nyår så har jag iallafall inte gjort någonting i stort sett. Bara mått illa och haft en motvilja till allt. Jag vet knappt när jag var ute en kväll med Tyson sist. Det är bara Peter som har fått gå med honom. Hur som helst, jag tvekade lite först när Jessica ringde och frågade, men jag gick väl med ändå. Jag hade ingen lust alls och när jag kom ut så regnade det lite och blåste kallt. Jätteäckligt! Men vi mötte Jessica och började gå med regnet i ryggen. Och ganska snart slutade det också. Och vi travade på. Blev en ganska lång promenad och det var faktiskt väldigt skönt. Jag behövde verkligen komma ut och röra på mig, så tack för att du ringde och fick med mig ut gumman! Det var faktiskt skönt på riktigt (bara vi kom iväg).

Imorgon ska jag till MVC på inskrivning då. Klockan 11:15 tror jag det var. Egentligen hade jag ju räknat med att vara ledig som imorgon, men min nya arbetskamrat vet att jag har den tiden så jag smiter iväg en stund från jobbet istället då.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig tror jag. Jag är trött som vanligt. Och att lägga sig "i tid" börjar faktiskt funka riktigt bra nu. Det kommer bli riktigt bra det här med att jobba dagtid och vardagar. Tror att man kanske får en bättre rutin nu, både på sömnen och även annat. Jag har t.o.m. "lärt mig" att sluta titta på tv:n tidigare också, så det är inte bara att jag kommer i säng tidigare utan jag somnar tidigare också nu. *duktig*

Robin däremot somnar inte så snabbt på kvällarna nu sen han började på dagis igen efter ledigheten. Det är många kvällar som det dröjer innan han somnar och ligger och ropar och hittar på allt möjligt (hungrig, törstig, vill ha massage, vill bli kliad på ryggen, vill ha ett annat gosedjur...). Eller så somnar han men vaknar efter en halvtimme-timme och börjar med ropandet då. Så jag tror att han kanske sover för länge/för sent på dagis nu. Han kanske inte behöver så mycket längre, när han är hemma så är det ju inte alltid han ens sover middag längre. Men vi får väl prata med fröknarna och är det så att han t.ex. sover 45 minuter i snitt så kanske de kan väcka honom efter 30 istället så får vi se hur det blir då.

Jaja, nog pratat. Läggdags it is.

Senaste nytt.

Ska inte bli långrandig idag. Bara skriva några rader om "det senaste", sen ska jag försöka ringa Caroline en gång till (upptaget förut) och efter det ska jag hänga tvätt. Sen är det godnatt.

Vad är då det senaste? Jo, arbetet med mitt nya jobb började redan idag. På mötet igår så kom vi visst fram till att det krävs en del planering också innan vi kan dra igång på måndag. Så den här veckan går åt till det. Jag och min nya arbetskamrat håller nu på att lägga upp verksamheten runt städen... Så igår var det plötsligt mitt sista arbetspass på Orrbygruppen. Helskumt. Och jag är i ärlighetens namn lite ledsen för det också, även om det är roligt att vara med och bygga upp något nytt och göra något annat. Jag kommer sakna så många bara =/ Jag har ju ändå varit på ett och samma ställe i 7 år...

Nu vet ni det. Nu finns det ingen Therese U J i Orrbygruppen längre...

Snöoväder.

Blev inget körande till Säffle imorse. Mamma ringde runt 6-tiden och talade om att hon skulle ta bussen istället. Det är snöoväder och mamma ville absolut inte att jag och Robin skulle ge oss ut i det. Så nu sitter jag här och undrar hur det gick för henne egentligen. Hon skulle åka med en buss 6:55 tror jag nerifrån Gruvön. Hon lovade att ringa när hon är hemma igen, jag hoppas det blir snart. Jag tycker att det känns lite otrevligt...

Och jag hoppas att det är någorlunda plogat när jag ska ner till Maggan i eftermiddag. Inte för att jag brukar ha några problem att köra i snö, men det är ändå inte roligt. Och det kan ju bli svårt att hitta en parkering om det inte är ordentligt plogat...

Åh fy...

Så har ännu en dag gått då. Och inget särskilt har hänt idag heller. Var till Apoteket på Bergvik en sväng på förmiddagen då och hämtade Lizas medicin. Sen har mamma varit här en stund i kvällningen. Utöver det har det bara varit en sån där segdag igen. Jag mår bara illa =/ Jag är så djävulskt trött på att må illa så ni anar inte. Ska det vara så här så blir det bara två barn i familjen Johansson, för det här tänker jag aldrig mer gå igenom sen! Tur att jag ska till barnmorskan nu snart (på torsdag) för det börjar närma sig gränsen för vad jag klarar av... Å andra sidan läste jag någonstans att illamåendet vanligt börjar avta runt vecka 11 och det är ju vad jag går in i i mitten av veckan som kommer nu. Om det uträkningen stämmer. Och om det gäller mig också...

Imorgon ska jag & Robin skjutsa mamma till Säffle. Hon ska dit på röntgen. Klockan 8:05 ska hon vara där så det blir till att gå upp tidigt. Jag hoppas att inte vädret blir sämre och att vi kommer iväg i tid så vi slipper stressa bara. Robin har ju en tendens att hålla på med allt annat än det han ska när vi ska iväg på morgnarna... Och hoppas att jag orkar upp i tid. Men det ska väl gå bra. Jag ska försöka att lägga mig strax så kanske jag somnar i tid.

Klockan 15:00 imorgon ska jag på möte med Maggan då. Om nya jobbet. Det blir spännande. Mest nyfiken är jag nog på arbetstiderna.

Det har gått bra med Liza annars idag för er som undrar. Hon håller en ganska låg profil och verkar lite deppig pga tratten, men det går ändå bra. Hon har fått vara utan den en del idag med när hon legat hos någon av oss och gosat och så där. Och så får man ju ta av den med jämna mellanrum för att se om hon vill äta och dricka. Jag har tvättat såret och det har också gått jättebra. Hon sa faktiskt ingenting om det. Så det är ju bra. Och hon började med första tabletten nu ikväll vilket inte heller var några problem. Hon stretade emot lite först, men sen var det snabbt avklarat. Jag höll henne och Peter petade in tabletten. Hoppas det fortsätter lika enkelt. Annars vill det ju gärna bli svårare och svårare för varje gång man gör något sånt med dem... :P

Åh fy, vad jag mår illa! Jag vill bara skrika. Eller nåt. Stampa med fötterna och grina. Slita mitt hår kanske. Ursäkta att jag klagar så mycket, men det är så jävla jobbigt =/ Det är jobbigt att äta och det är jobbigt att inte äta. Man vet ju inte riktigt vad man ska ta sig till. Men man får bita ihop, det kommer ju att gå över.

Nu är det över.

Veterinärbesöket gick bra. Det visade sig vara ett kattbett. Tack och lov. Jag är jätteglad att hon inte blivit påkörd, då hade det ju garanterat varit mycket värre skador. Och blivit mycket dyrare om man får tänka på pengar också då. Det var inte billigt idag heller så... 2673 kr stannande det på. Det räcker ju tycker jag...

Så nu får hon ha tratt lilla gumman och inte gå ut förrän såret är läkt. Det ska tvättas två gånger om dagen och hon ska äta medicin morgon och kväll (som jag får åka in till apoteket på Bergvik och hämta imorgon...) *suck* Men det blir ju så ibland. Som hon sa veterinären så har ju katter som går ut en lite riskfylld tillvaro. Det händer ju sånt här rätt som det är. Och det vet vi ju absolut efter de här åren med Liza... Men men, det är så det.

Men som sagt, skönt att det "bara" var ett vanligt kattbett och inget annat!

Åker till veterinären.

Ska strax sticka iväg nu. Till veterinären med Liza. Hon har superont och svansen bara hänger fortfarande. Jag ringde veterinären för ett tag sedan och vi fick en tid klockan 18. Jag var nere hos henne och ställde fram buren för en stund sedan och som tur var så gick hon självmant in och lade sig i den direkt. Är tur att man slipper lyfta henne för hon protesterar nästan bara man tittar på henne så... Hoppas det inte är något allvarligt med gumman. Veterinären i telefon sa att det kunde ju vara så att hon skadat bäckenet eller något som gör att svansen inte fungerar. Vi får väl se... Stackars =/

Och så kan jag ju inte låta bli att tänka på vad dyrt det blir... Bara att ringa på journumret kostade 200 kr!! Huu... Men men, det är ju inget annat att göra. Det får väl kosta bara gumman får hjälp. Och tur att VI får hjälp av pappa med att betala så länge...

Nej, nu ska jag ge mig iväg. Ska hämta upp pappa på vägen också.

Hej då, så länge! Hörs ikväll...

Lille katt...

Min stackars lilla katt... Någonting har hänt. Hon kom in för ungefär två timmar sen med svansen tjock och hängandes. Bakdelen liksom sluttar lite på henne. Hon kan gå och så där och hon gick och åt när hon kom in, men det märks att hon har ont. Hon rör inte på svansen. Och hon har svårt att lägga sig ner. Nu ligger hon nere i Robins säng och sover. Vi avvaktar och ser om det är något som kanske går över. Annars får det väl bli veterinären, vilket vi egentligen inte har råd med just precis nu. Och så typiskt att det alltid ska hända sånt här när det är helg!! Men det får ju lösa sig om det är så. Är ju viktigast att det går bra med henne.
Undrar vad som hänt henne den här gången? Kanske att hon har blivit touchad av en bil? Eller om hon fått ett bett av en annan katt igen? Det har ju hänt förr. Men som sagt, vi avvaktar lite och ser hur det går först.

Idag måste vi städa.

Det blev Linda Höglund som fick lämna Let's Dance igår. Visst, hon var väl långt ifrån de bästa, men jag är ändå besviken. Men å andra sidan så behöver jag inte fundera på någon ny jag vill ha bort nästa vecka. Då är det bara att återigen hoppas på att Carl Jan ryker. Vem som är min favorit vet jag dock inte än.

I natt drömde jag något konstigt. Jag drömde att graviditeten redan var klar. Och jag vet att jag kände mig så snuvad på den. Allt hade bara varit att må illa några veckor. Jag fick inte ens gå med den stora magen och känna den där underbara känslan när man går i väntans tider. Nu har det ju knappt börjat synas och det dröjer ju än innan man känner livet inom sig. Jag fattade ingenting. Var det inte mer?? Men desto gladare var jag ju imorse när jag vaknade och insåg att jag faktiskt bara är i vecka 10 och att det faktiskt inte är färdigt än... =)

Nu ska vi strax göra oss i ordning, Robin och jag. Peter är med min pappa och provstartar hans Lincoln i vintergaraget och när han kommer tillbaka så ska vi skjutsa Robin till svärföräldrarna en sväng. Och vi ska försöka städa lite här... Usch... Motivationen finns väl (det är bara att se sig omkring), men orken och lusten är det värre med. Men man måste ju försöka nån gång. Hoppas man kan få tummen ur ordentligt nu då även om det sitter hårt inne. Allt tar ju emot just nu. Men kanske också att man mår lite bättre också om man lyckas få lite snyggare och fräschare omkring sig med...

Blä... Mår illa.

Älskar Volbeat.

Hallå hallå =)

Fortfarande både uppe och vaken. Det ni ;) Är dock aptrött nu. Blir sängen så fort jag fått veta vem som får lämna Let's Dance.

Vad gör ni en sån här kväll då? Vad jag gör vet ni ju redan...
Och så har jag "youtube-at" nu i väntan på att nyheterna skulle ta slut. Mest kikat/lyssnat på Volbeat. Jag kan inte få nog.

Här får ni:


Volbeat - Sad man's tounge

Fredag kväll.

Fredag kväll. Sitter med en 200-grams chokladkaka och slöar i soffan. Tittar på Miami Ink. Ska se på Let's Dance sedan klockan 20:00. Har inte bestämt mig än om jag ska krypa i säng och titta där eller om jag faktiskt ska försöka vara uppe lite idag. Är ju ändå ledig imorgon så...

Igår tror jag att jag lade mig typ 19:15 redan och somnade gjorde jag strax efter 20:30. Helt otroligt. Iof så vaknade jag ungefär 03:15 och kände mig rätt pigg så jag trodde att det kanske var morgon först, men sen somnade jag allt om och sov tills det var dags att gå upp för att hinna iväg till jobbet. Det kändes lite konstigt att sova så mycket, men ack så skönt!

Annars mår jag så där. Idag med. Tror jag mår lite sämre än igår, men jag har varit förstoppad ett tag nu igen också och det har börjat lossna lite idag. Då brukar jag må lite sämre. Hmm, väldigt roligt för en som redan har sina magproblem att bli ännu mer sådan pga graviditeten... Men men, I will survive. Och det är ju alltid sååå värt det =)

Robin har redan berättat om bebisen på dagis. Och han ska ta med den dit säger han. Men det är ju bra om den får komma ut först *ler* Jag tror vi berättade för Robin om bebisen för ungefär 2 veckor sen, någon gång efter nyår var det iallafall. Så det blir en lång väntan för honom nu... Det är roligt att prata med honom och svara på hans frågor om "lillebror" som han är helt säker på att det är. Jag försöker förklara för honom att det lika gärna kan vara en flicka där inne i mammas mage, men då säger han ungefär att "Ja, det kan det, men DET ÄR DET INTE" Hehe. Ja, denna lillemannen... Det ska bli roligt att se om han har rätt. Han är ju hur säker som helst *ler* Och han ska lära honom allt han kan säger han, bl.a. att jaga vildsvin... Hrm... Förstår ni att han skänker mig ganska många skratt?

Idag hoppas jag att Carl Jan åker ut ur Let's Dance. Jag vill helst inte ha honom i min tv-ruta alls. Jag tycker att han är otäck. Usch, vilken slibbig gubbe :P Om man nu får säga så, det får man kanske inte? ;)

Lite ensamtid.

Grabbarna är på gympan och jag tar några minuter för mig själv. Orkar inte göra så mycket idag heller. Hoppas att vi orkar få någon ordning på vårt hem till helgen eller så... Men jag kör iallafall en maskin med tvätt just nu. Lite sådär lagomt jobbigt :P

Det har gått ganska bra på jobbet idag, men jag har mått lite illa med. Och som vanligt så blir det värre på eftermiddagar och kvällar. Precis som när jag gick med Robin. Är det inte meningen att det ska vara på morgonen illamåendet är värst? Det gäller inte mig iallafall. Och jag tror faktiskt att det var så för mamma när hon väntade mig också, att hon mådde mer illa på kvällen.

Arbetsdag imorgon med, sen har jag bara nästa vecka kvar i hemtjänsten. Det känns faktiskt helskumt efter alla (7) år. Istället för typ 20 arbetskamrater kommer jag sen ha i huvudsak en enda. Och max 3 allt som allt. Det är faktiskt något jag kommer att sakna. Och jag kommer att sakna några av vårdtagarna lite extra också så klart. Det kommer att kännas så konstigt att inte få gå hem till vissa något mer. Men så är livet... Och år 2009 verkar vara menat att gå i förändringens tecken för mig, vilket känns både roligt och skrämmande. I december får vi veta hur det har gått :P

Nej, nu ska jag bara vila mig de fjuttiga minutrarna som är kvar tills grabbarna stormar in genom dörren igen.

Funderar på om jag ska lägga mig så tidigt jag bara kan idag med. Vore himla gôtt... Peter tycker väl kanske att jag är tråkig men det får man väl vara när man är som man är och mår som man gör?

Komma igång.

Idag började jag jobba igen då. Jobbat kvällen. Det gick riktigt bra, men jag mådde inget vidare när jag kom hem. Och gör fortfarande inte. Men det är "bara" illamående så det ska väl gå an. Blir tandborstning och till att försöka sova strax. Ska upp och jobba dag imorgon. Skönt att komma igång ändå.

Ja ni, nu har jag inte många dagar kvar i Orrbygruppen...

Imorgon börjar Robins gympa också efter juluppehållet. Men jag tror faktiskt att Peter ska få gå med honom imorgon. Jag tror inte jag orkar. Inte om jag ska må så här iallafall... Visst, det är ju inte långa stunden egentligen, men mår man illa så blir det väl jobbigt ändå.
Det är ju tur att han bara har en aktivitet som det är nu iallafall. Det finns inte så mycket för barn i hans ålder att hålla på med heller. Men jag tänkte faktiskt att han skulle få prova något mer om han vill när han blir 4 år sen. Jag tror att det bl.a. finns någon form av "bollkul" som innebandyn har och som de kan få börja i när de fyllt 4. Men vi får väl se då. Är ju iallafall ett litet tag kvar dit.

Nej, om man skulle lägga sig då. Jag är ganska trött (som vanligt) så det ska bli skönt att bara ligga och zappa en stund på tv:n och sen somna efter en stund. Igår lade jag mig typ 19:30... Fast jag somnade nog inte förrän 22:30 kanske. Men det är ju också tidigt för att vara mig. Men som det känns nu kommer det att höra lite mer till vanligheterna än tidigare, ett tag framöver. Jag är helt väck.

Jag hoppas att jag iallafall kommer igång och blir psykiskt piggare nu när jag börjat jobba igen. Och kanske blir det en kick när det nya jobbet börjar och man får lite andra rutiner. Måndag-fredag-rutiner. Vi kan ju hoppas iallafall.

Nä, godnatt på er kompisar!

Robins låt.

Curly Sue - Takida.

Det här är Robins låt. Iallafall enligt honom själv. Och det har det varit så länge jag kan minnas. Han vill alltid höra på den i bilen. Och visst är det konstigt ändå att man aldrig tröttnar? Fin låt.

Idag.

Så, då får vi se vad den här dagen har att ge. Jag mår iallafall mycket bättre, dvs jag är inte alls lika gråtmild idag. Tack och lov. För även om det är skönt att gråta ibland så är det inte roligt att göra det nästan en hel dag.

Ska åka ner och hämta mamma på Gruvön 13:15 och skjutsa henne till vårdcentralen där hon har läkartid 13:30. Sen funderar jag på om vi skulle hoppa in på affären, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Borde städa också, som alltid, men det är alltid så svårt att komma igång. Jag vet inte vad det har blivit med mig, jag är värre än någonsin... Jag får ingenting gjort. Orkar inte, vill inte, kan inte. Typ. *suck* Jag har fortfarande julgardinerna uppe i köket. När ska jag byta dem tro?

Och imorgon börjar jag jobba igen efter att nu har varit hemma i två veckor. Tro det eller ej, men det ska faktiskt bli skönt att komma igång. Kanske att jag rycker upp mig lite. Kommer igång. Vi kan ju hoppas iallafall.

Jahapp, nu ligger duscha och laga mat närmast på schemat. Och jag är ganska säker på att Robin vill bada om jag ska duscha... Tänk vad han älskar att bada. Och har alltid gjort. Sötis.

Tusen tårar.

Om ni visste vad jag har gråtit idag. Flera gånger. Många, många tårar. Och nu gråter jag igen efter att nyss varit inne och läst senaste uppdateringen i Viktorias blogg.

Jag har gråtit för att livet är så orättvist. Jag har gråtit för att föräldrar måste förlora sina små barn och för att små barn som knappt börjat sitt liv måste dö. För att 6-åringar går bort i cancer. Och jag har gråtit för att livet är så skört. Och för att jag tagit min egen son för givet. Det har varit så självklart att ha honom här. Men nu tänker jag inte så längre. Han kan ju när som helst ryckas bort från mig fast han bara är drygt 3 år! Så har jag då gråtit för det med. Och jag älskar honom så att det gör ont i mig, då kommer det också lite tårar.

Jag har knappt kunnat tänka på något annat idag. Än lille Oscar, livet och döden. Kärleken tilll ett barn. Jag hatar att det får vara så här i livet. Så hemskt. Ingen ska behöva överleva sina barn och idag blev min fasa för det ännu starkare. Det blev så väldigt påtagligt. Att det faktiskt händer. Riktiga människor, på riktigt.

När Robin och Peter kom hem idag kom tårarna direkt. Jag föll på knä och kramade om min lille kille ordentligt med tårarna forsande. Han blev nog lite fundersam, stackarn.
- Är du ledsen, mamma? Men varför är du ledsen?
- Jag är både ledsen och inte, snyftade jag. Det är ingen fara vännen, mamma bara älskar dig så mycket!!
- Jag älskar dig med mamma.

Usch...

Vi åkte till stan efter att vi ätit. Till djuraffären. Och tårarna rann i bilen på väg in. I omgångar. Och litegrann kom det på vägen hem. Tankarna jag har tänkt idag har varit så stora. De har varit svåra att skaka av sig. De har liksom återkommit hela tiden fast jag verkligen försökt att tänka på något annat. Jag hoppas verkligen att jag orkar släppa det här snart. Jag kan inte hålla på att gråta och sörja för något som inte ens hänt mig, jag vet. Det är ju nästan konstigt att göra det. Det är bara det att det hela är så stort. Livet. Banden till sina barn.

Men jag ska ta mer vara på livet nu. På tiden med mig och mina barn.

Och jag ska skänka en slant till Barncancerfonden när nästa lön kommer. För att historien om Oscar berört mig så djupt. Gör det ni med!

Om det nya jobbet.

För en stund sedan ringde Maggan. Det handlade om det nya jobbet. Som det verkade ska vi börja den 26:e redan och det blir mest städ. Inköp och tvätten försöker de få bort från "gruppen" och behålla mer så som det är redan. Jag och en till, Eva-Lena hette hon visst, ska mest städa som det ser ut och Christel och Mattias fortsätter ha hand om den kylda maten. Men det ska vi också lära oss för att kunna hoppa in vid sjukdom t.ex. Det ska bli spännande att se hur allt blir i slutändan... De har inte ens kunnat ordna fram en leasingbil till oss som det ser ut nu, och undrar om vi kan tänka oss att skriva nåt bilavtal med dem och ha egen bil. Jag vet faktiskt inte... För kommunen har ju ingen försäkring och går bilen sönder eller så så får man stå för det själv iallafall. Vi har ju två bilar, men min volvo har ju krånglat en del som det är redan och jag tycker det är lite dåligt om jag ska behöva slita extra på saaben också för att det ska gå runt på jobbet... Hur svårt kan det egentligen vara att ge oss en bil?? Jag tror iallafall att jag säger nej till detta, men ska höra med Peter först vad han säger också. (Plus att kommunen egentligen har slutat med bilavtal, så Maggan visste inte ens säkert om hon kunde få igenom det iallafall heller)

På måndag ska jag ner till Maggan på möte. Se hur vi ska lägga upp städen och prata schema bl.a. Jag jobbar egentligen kvällen då, men kanske att jag kan få någon att byta med mig på ett eller annat vis.

Det var överraskande att det ändå drar igång så pass snart, men jag känner mig lite besviken samtidigt då jag trott att arbetsuppgifterna skulle blivit mer varierande. Men det blir bra att byta jobb iallafall. Det ska bli skönt att komma ur vården lite nu efter alla år. Man kommer fortfarande att träffa folk och jobba med människor, men inte alls lika ingående som förut. Inte lika närgånget. Och blir det för jobbigt så kan jag ju glädja mig åt att jag inte kommer att jobba så mycket mer än ungefär ett halvår heller nu till att börja med, sen ska ju jag vara mammaledig. (Fast det har jag inte talat om för Maggan och kommunen än. Jag vet inte vad jag tror kan hända då, men jag väntar iallafall tills jag blivit inkörd i jobbet... Och skulle det vara så att det "kommer fram" ändå pga att jag skriver det här, så må så vara. Det är ju ingen hemlighet i den bemärkelsen.)

Nu är det hur som helst på gång. Känns lite overkligt. Det har varit så långt borta på något vis förut, men nu är det som sagt snart dags. Dags att gå vidare mot något nytt. Känns i skrivande stund både roligt och vemodigt på samma gång.

Nu måste jag äta någonting, sen ska jag och Tyson tvinga oss ut i det vidriga vädret...

Hjärtat gråter och gör ont.

Nu har jag suttit en lång stund och läst blogg och grinat. Man vet inte hur bra man har det... Det gör ont i hjärtat och jag vill bara ha min egen son här och krama honom. Och aldrig släppa.

Ringa.

Telefontiden på MVC börjar nu. Och jag ska börja ringa. Det blir väl spännande att se när och om jag får komma fram?

Uppdatering 10:09.
Oj, det gick verkligen fort ändå. Fast det är klart, det är väl jag som är duktigt ihärdig på att "trycka om" på telefonen *flina* Så nu ska jag dit för inskrivning den 22/1. Hoppas bara att den barnmorskan jag pratade med är bättre än hon lät i telefonen (om det är henne jag får). Gud, vad kinkig jag har blivit med barnmorskor förresten :P

www.slöast.nu

Idag har det varit en sådan där konstig dag. En sån där dag som man inte vet riktigt när den började och när den slutar. Och om den ens har börjat alls. Det är en sådan där dag som inte finns. Jag fattar inte att klockan är 20:00. För min del skulle den lika gärna kunna vara 16:00...

Vi gick upp ganska sent, runt 10. Åt frukost och slappade. Efter en stund ville Robin gå ner och lägga sig i sin säng och titta på Vilddjuren. Så där låg han och han somnade nog efter en stund med. Jag och Peter satt vid varsin dator under tiden. Sen blev det tv-tittande och hemkörning av pizza... Jag har mest suttit eller legat på soffan hela dagen. Lite undantag för när jag tvättat och hängt tvätt och när jag satt hos Robin på badrummet när han badade. Jag känner mig helt borta. Jag har blivit lite för slö känner jag... Peter har iallafall varit utomhus litegrann idag när han varit ute med Tyson och när han var iväg till svärfar så de grejade mina vindrutetorkare på Volvon. Jag har inte fått någon luft alls. Men det känns som det kvittar också, med det skitvädret som varit idag...

Blä...

Hur som helst, det måste till en förändring nu. Jag måste kvickna till. Få mer gjort. Må bättre. Det är nog nästan tur att jag börjar jobba igen på onsdag kväll. Då har jag varit hemma i 2 veckor och det har verkligen inte varit nyttigt. Jag tog semester för att jag inte orkade med allt som det var just då, men så här i efterhand vet jag inte om det hjälpte så mycket. Jag vet inte hur jag har blivit. Jag har typ inte gjort någonting under tiden jag varit ledig. I och för sig så har jag mått så himla mycket illa också, men det är inte bara det, jag har blivit så låg i sinnet med. Och förslappad. Jag vill inget och orkar inget. Och jag vill inte vara så här mer! Jag hoppas verkligen att jag orkar ta tag i det när jag kommer igång med jobbet och så där igen. När man återfår lite rutiner och vardag.

Robin ska få gå till dagis imorgon. Jag är visserligen ledig, men han längtar så tillbaka och han börjar klättra på väggarna, så han får vara där medan Peter jobbar. Annars skulle han inte ha börjat förrän på torsdag, men det blir så långt dit. Förhoppningsvis kommer jag att få något vettigt gjort imorgon när jag är själv... Lite luft kommer jag att få iallafall eftersom jag måste ut med Tyson vilket jag vill eller inte :P

Barnledigt igen.

Sov till ungefär klockan 12:10 idag... Det var längesedan! Nu sitter jag i vardagsrummet och äter en frukost bestående av kakor och Pommac... Nyttigt värre...

Vi ska strax iväg och äta middag hos svärföräldrarna och hämta Robin. Han har sovit där i natt. Det har blivit mycket nu. Förra helgen sov han ju hos mamma. Men det var han själv som ville sova borta nu så det är väl okej ändå. Det var nämligen så att då i tisdags när han inte ville komma hem så ville han sova kvar hos svärföräldrarna redan då, men de sa att han fick ta det till helgen istället. Så då blev det nu.

Och jag och Peter hade en mysig kväll igår. Först var vi och handlade, sen gjorde vi en sorts tacogratäng efter eget recept och åt med nachochips och sallad till. Sen blev det en promenad med Tyson tillsammans och efter det låg vi på sofforna och tittade på tv. Let's Dance bl.a. Tror klockan var mellan 22:00-22:30 nån gång när vi gick och lade oss. Det var ganska tidigt iallafall. Såg på tv i sängen. Peter somnade före mig. Jag somnade nog inte förrän efter 00:00 iallafall. Eller nåt. Jag vet faktiskt inte.

Idag känner jag mig rätt pigg. Inget direkt illamående hittills iallafall. Man kan ju hoppas att det håller i sig!

Nu ska jag gå och göra mig i ordning dock. Nu längtar jag efter lillemannen, så nu vill jag fort iväg =)

Tävla och vinn stegräknare!

En ny tävling hos Claudia Galli, som denna gång gäller en stegräknare. Kika in och tävla! Bli Claudias "powerwalk-kompis" i en månad och peppa varandra. Tävlingen pågår fram till den 15/1 klockan 22.

Kommer inte fram.

Som vanligt så är det omöjligt att komma fram någonstans samma dag som man har tänkt sig. Förra gången jag försökte komma fram till mvc här i Grums (vid "förra" graviditeten) så var det bara upptaget hela tiden för att de sedan skulle meddela att telefontiden var slut och att jag inte kommit fram alls. Då försökte jag ringa Charlottakliniken istället också har jag för mig, men de var på utbildning och skulle inte komma tillbaka förrän veckan där på.
Den här gången fick jag heller inte prata med någon på mvc, då de inte hade någon telefontid idag pga sjukdom! Hallå... Och jag kan sätta en 100-lapp på att på måndag kommer jag inte fram igen för att det är upptaget eller nåt...

*sucka*

Historien.

Jag har ju lovat att jag ska försöka berätta hela "historien" om min graviditet och missfallet jag hade tätt innan jag blev i den här graviditeten. Det blir kanske i stora drag, men här kommer den iallafall:


Jag hade p-stav som jag satte in i mars 2006. Då med tanken att den skulle få sitta i tiden ut, alltså till i mars i år. Men ju mer tiden gick och desto större Robin har blivit så blev vi mer och mer sugna på en bebis, både Peter och jag. Så i augusti 2008 åkte vi in till Charlottakliniken och fick staven uttagen.

Den 5 oktober fick jag min första mens. Tiden gick och jag fick lite så småningom lite graviditetssymptom som ömma bröst och en otrolig trötthet (likadant som jag hade förra gången med Robin). Så den 10 november testade jag mig och fick ett svagt, svagt plus. Det var så svagt att jag först var på väg att slänga stickan i tron att den var negativ, men så ville Peter titta och vi såg att det faktiskt var ett plus. Om än knappt synligt. Och ett plus är ju alltid ett plus...

Kanske berodde det på att jag inte testat med morgonurin tänkte vi, så nästa morgon testade jag igen och fick ett lite starkare resultat. Men fortfarande svagt. Men å andra sidan skulle det ju vara så tidigt i graviditeten så det kanske berodde på att hcg-halten inte var så stark än?

Samma dag (11/11) började jag blöda. Jag blev orolig, för jag visste inte om det var en nidationsblödning eller mens eller helt enkelt ett missfall. Att man får en liten blödning är tydligen vanligt, men jag tyckte inte att den här blödningen var liten. Den var precis som mens. Kanske lite, lite mindre bara. Och det höll på i ungefär 3 dagar. Jag testade mig igen den 14/11 och även då fick jag ett supersvagt plus.

Blödde lite till och ifrån till den 18/11 då jag testade mig igen. Och det blev ett plus så svagt att det knappt gick att urskilja. Man tycker ju att jag borde ha fattat nåt när plusen var så otroligt svaga... Hur som helst så gjorde jag inte det, ringde en barnmorska den 19/11 och fick en tid för ett hälsosamtal som hon kallade det och som de tydligen brukar göra i vecka 6-7 vilket jag då skulle vara i. Jag berättade för henne att jag blödit och allting, men det verkade inte vara något konstigt.

Så den 24/11 var jag på mvc för att ha det där samtalet. Där fick jag också för mig att jag ville testa mig där för säkerhets skull. Som om jag kände på mig att något inte stämde. Och det gjorde det inte heller. Stickan där gav inget utslag what so ever. Inte minsta tillstymmelse till hcg. Jag var inte gravid (längre). Huu, vad jobbigt det var att sitta där just då. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var en sån stor besvikelse och samtidigt så kändes det så pinsamt på något vis. Och jag började ju gråta så klart... Efteråt skulle jag ha åkt in på affären och handlat, och jag började köra ditåt, men jag fick sen bara åka förbi och hem. Jag var helt förstörd.

Jag fick med mig ett test till att göra hemma morgonen efter med morgonurin och barnmorskans mobilnummer så att jag lättare skulle få tag i henne när jag testat mig. Det visade supernegativt då med och jag ringde henne aldrig. Jag klarade inte av det. Det var nånting med henne som jag inte tyckte om heller, som jag inte kan sätta fingret på, men mest var det nog den jobbiga situationen som gjorde att jag bara lade ner allt.

Det blev några jobbiga dagar innan jag till slut ryckte upp mig. Bestämde mig för att låta allt bli som det blir.

Jag hade några konstiga "känslor" runt äggstockarna både den 26 och 27 som jag vet om, men tänkte att det säkert berodde på inbillning pga vad jag just varit med om och att jag så gärna ville att det skulle vara något. Jag tyckte iallafall att det skulle kännas otroligt löjligt att testa sig igen bara för att få ett till negativt besked och bestämde mig för att inte låta det ta över allting. Jag ville inte bli besatt av det. Så jag bestämde mig för att vänta på nästa mens som jag räknade med skulle komma kanske mellan 9-15 december någon gång. Och annars inte bry mig så mycket mer. Och jag väntade. Och det blev den 23 december och jag hade fortfarande inte fått någon mens. Så jag köpte graviditetstest och testade på dagen. Och där, utan att det ens var morgonurin, så sa det bara PANG! och ett stort fett starkt plus uppenbarade sig på en gång. En sån skillnad från alla de andra testerna!

Så sammanfattningsvis så kan man säga att missfallet jag hade, hade jag nog aldrig ens vetat om om det inte varit för att jag testat mig. Det liksom blödde ut med mensen... Men nu visste jag ju, och det var så klart jobbigt.

Det lite "roliga" (eller vad man ska kalla det) är att enligt uträkningarna så ska den här graviditeten haft sin början typ dagen efter jag gjorde det där hemska besöket på mvc... =) Och det jag kände då 26-27 bl.a. kan ju då mycket väl ha varit något!

Den här gången har jag dock inte ringt mvc än. Dels har det varit en massa helgdagar och dels så har jag varit lite rädd att gå dit för tidigt. Men nu är jag ju redan i vecka 9 och ska nog försöka ringa dit imorgon. Nu tror jag inte att den där barnmorskan jag inte gillade är kvar heller, så jag hoppas jag får någon bättre den här gången.

Samtidigt har jag nog blivit lite hispig för jag skulle gärna vilja testa igen INNAN jag går till mvc så att inte samma sak upprepas... Fast innerst inne tror jag ju inte det. Jag har fortfarande inte fått någon mens ju, jag har superömma bröst sedan flera veckor och som ni vet så mår jag jävligt illa. Om inte det är sunda graviditetstecken så vet inte jag vad det är... Men ni fattar hur man blir?

Jaja, nu ska jag avsluta här och plocka upp min lilleman ur badet. Han är väl som ett russin vid det här laget...

Svar på tal.

Milla sa...
tråkigt att ni har det jobbigt. :( hoppas det löser sig iallafall. kram.
den 7 januari 2009 22:48

Marie sa...
Inte kul när det inte är bra :-(Killar har den tendensen att de kan lägga sig och sova som om ingenting har hänt. Förstår inte hur de kan det men så är det. Hoppas det är bättre i morgon i alla fall. *kramar*
den 7 januari 2009 22:50

svea sa...
uchh jag känner igen detta helt o hållet...och dina tankar om är detta verkligen den killen som jag blev kär i...och jag har alltid samma svar på det...nej det är det inte...han lixom jag har blivit äldre och mognare... vi är i nuet och detta nuet är det man får ta. imorgon är det bättre...just nu är du upprörd över bråket och imorgon så kan man se hur fjantigt allting var...jag vet...bråk har vi haft mycket på sissta tiden...tack och lov är det bra nu och det kommer bli bra för er med...mycket händer omkring er båda...och då bildas där spänningar så var det för oss iaf...för oss var det att få 2 barn...många tnkar i huvudet, kommer detta gå bra? kan man verkligen älska det nya barnet lika mycket som det första? är detta verkligne rätt för mig att sitt ahär med 2 barn och man o hus och allt...nu har jag allt fått svar på ta.JA det är det rätta livet för mig...sen är ju karlar lite extra korkade hihi kram på dig gumman...det kommer ordna sig
den 7 januari 2009 23:53


Och jag säger:
Jo, det är redan bättre nu. Fick ett sånt där gulligt förlåt-sms tidigare i morse. Det hjälpte lite iallafall, men jag känner mig såklart fortfarande inte helt glad. Men bättre iallafall. Nu väntar jag bara på att han ska ringa också. Jag hoppas att han får tillfälle iallafall nån gång under dagen, men det är inte säkert eftersom han är i Säffle och jobbar tillsammans med chefen så han kanske inte kommer undan idag. Annars får jag väl ge mig till tåls tills han kommer hem i eftermiddag.

Och som jag skrev redan igår så lät det värre än det var. Jag tycker inte att vi bråkar så där jättemycket, det är väl mest små irritationer i så fall. Och älskar honom gör jag så klart även om jag blir arg på honom ibland.
Jag tror också som du pratar om svea att det kan ha mycket att göra med just det att jag väntar vårt andra barn. Att det är mycket som händer omkring oss iom det och vi har säkert många tankar som flyger i oss angående det båda två. Det är ju inte bara lätt och roligt jämt bara för att man är gravid och har velat bli det. Mycket känslor och funderingar iallafall. Det var en stor omställning när vi fick vårt första barn och jag tror inte att det blir en mindre omställning att få sitt andra. Så ja, det ligger nog en hel del sådan spänning bakom. Oro för framtiden, även om man också längtar.

Dumma dig.

Det här går inte. Jag vet fan inte vad jag ska hitta på snart. Jag är trött på att må fysiskt dåligt och mitt humör är stadigt på väg neråt. Dessutom så hamnade jag och Peter i ett bråk tidigare ikväll. Eller ja, först blev vi ovänner och sen pratade och "bråkade" jag medan han totalt ignorerade mig. Jag HATAR när han gör så, men idag lät jag det inte reta upp mig. Annars brukar jag få lite lätt panik när jag blir ignorerad på det sättet som han gör. Men istället sa jag allt jag tyckte medan han satt tyst och stirrade på tv:n och att det är upp till honom nu hur han vill ha det. Han brukar börja svara mig efter ett tag, men det gjorde han aldrig idag. Och jag vet inte vad jag ska tycka om det. På sätt och vis var det lika bra, för jag blir bara sur iallafall när han säger sina osmarta grejer. Och på sätt och vis så blir jag iof sur när han inte pratar med mig också. Inte ens när jag sa "Okej, men då vet jag..." som avslutande fras innan jag gick ner och lade mig i sängen för att se på en annan tv-kanal så svarade han. Just då kändes det skönt, det kan han ju få äta upp imorgon tänkte jag, men nu känns det bara kallt och jobbigt inom mig. Å vad det är jobbigt att han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få bästa (sämsta) tänkbara effekt på mig, när det är han som egentligen skulle behöva må så här som jag gör och inse ett och annat...

*suck* Jag vet inte om jag är mest arg eller ledsen, men jag tror att ordet "förbannad" är det som leder ligan just nu. Ledsen kommer nog mer senare. Imorgon kanske.

Nu sover han redan och sen börjar han ju jobba tidigt imorgon så nu blir det inget mer sagt idag. Kanske att han ringer hem imorgon. Jag fattar inte hur han bara kan lägga sig och somna ifrån allt, men det är ju jag det. Fast på sätt och vis är det bra, för nu kommer jag att kunna somna lättare, eftersom han redan sover iallafall liksom. Sen får vi väl se hur det utvecklas imorgon. Jag har en stund på mig att tänka ut vad jag ska säga. Och hur jag ska lägga fram det.

Det är väl inte så illa som det låter egentligen, och det kommer säkert vara som om ingenting hänt vid den här tiden imorgon igen, men just nu är jag bara så irriterad... Ibland fattar jag bara inte riktigt att man kan vara sån som han är... Och jag undrar då var den gulliga killen jag en gång blev kär i har tagit vägen. Vem är det här som tydligen bor i samma hus som mig och min son?? Så känns det.

*suck* Dumma, dumma dig.

Drömmar...

Jag har sovit så oroligt i natt. Jag har drömt att jag inte alls fått min semester beviljad och att jag då tur i oturen hade gått upp och stuckit iväg och jobbat automatiskt idag och fick då reda på det. Att jag skulle bli tvungen att komma de andra dagarna med. Och en annan version av dröm var att de ringde från jobbet i morse och undrade vart f-n jag var någonstans och trodde att jag försovit mig. Vad jobbigt det är när man sover och drömmer så där oroligt... Och vad värre var, var när telefonen ringde typ klockan 7... Jag fullkomligt flög upp och tänkte "NEEEJ, HELVETE!! JAG HAR JU SEMESTER!!" Och så var det "bara" Peter... Han var rädd att han hade glömt att låsa ytterdörren och att Liza som var ute skulle öppna den (hon gör det när hon vill in) och att den skulle stå vidöppen sen. Visst, det var ju snällt att han tänkte på det, men han hade faktiskt låst dörren. Stackarn, han lät helt förstörd för att han ringde och "väckte" oss (vi var mer eller mindre vakna, men var på väg att somna om). Och jag lät väl inte så trevlig kanske. Dels skittrött och dels uppjagad av mina drömmar som ju slutade i att det faktiskt ringde... Hehe... Sorry, älskling!

Nyklippt.

Nå, vad tycks? Inte såå illa för att ha gjort det själv va?

Obs! Det räcker om ni tittar på frisyren, ni behöver inte titta så noga på fånen som den sitter på..

I slappartagen...

Nu börjar jag sakna min son. Han åkte hemifrån ungefär 10:30 för att följa med farmor & farfar när de körde kusinen Johanna till Torsby. (Hon bor i Sysslebäck, men de brukar mötas i Torsby för att skjutsa/hämta henne när hon varit här eller ska hit). Jag tror klockan var ungefär 14:00 när de ringde och talade om att de var tillbaka här i Grums, men att Robin inte ville hem än så han skulle följa med dem hem. Och det är helt okej. Och bara bra för Robin så att han har något annat att göra en stund. Men det blir tomt efter en stund ja...

När han har varit borta har jag inte gjort så mycket. Såg på tv, sov på soffan ett tag, tog ett bad och inspirerad av Marie igår så klippte jag mig. Sen åt jag och nu har jag suttit här en stund. Peter har plockat ner granen. Jag tittade bara på. Gud, vad trött jag är på att må illa! Det blir ju ingenting gjort då... Möjligen att jag får börja äta Postafen som Caroline fick göra när hon gick med Linnea. Det börjar bli outhärdligt detta... Ska försöka att ringa nån dag i det närmaste och skriva in mig på MVC också så får jag väl råd där förhoppningsvis.

Jahapp, nu ska Peter gå ut på en promenad med Tyson och vad jag ska göra vet jag inte än. Blir väl till att se mer på tv kanske. Äta lite choklad? Mmm.... Marabou...

Hjälp!

Åh, herregud... Jag som faktiskt börjat få mig i säng åtminstone lite tidigare ligger nu fortfarande kvar på soffan. Och bara undrar hur jag ska orka resa mig upp, släcka ner, stänga av tv:n, borsta tänderna och gå ner till sängen. Hur ska det gå till??

Känslor & annat.

Nu sitter jag och slötitttar på Extreme Home Makeover på TV3. Var längesedan jag såg på det nu, annars gillar jag programmet. Det är roligt att se hur det blir, men mest intresserad är jag nog ändå av alla de speciella berättelserna som utgör de olika familjernas liv. Jag blir ofta så rörd av programmet och jag gillar att bli det. Fast lite jobbigt är det ju när man måste hålla på och grina för minsta lilla också :P Jag tror jag blev sån när jag var gravid med Robin, lättrörd liksom, och sen har det aldrig gått över. Jo, jag kan allt grina för barnprogram också om historien är tillräckligt vacker eller tänkvärd... Herregud...

Robin sover nog nu. Det är iallafall en timme sedan han gick och lade sig och det är tyst på nedervåningen. Han har varit så gullig idag. Vid ett tillfälle drog han fram en stor kartongbit och ställde den som en skärm bredvid mig där jag låg på soffan. "Så att ingen kan komma och sätta sig på dina puppar mamma" Han vet att jag har så ont i brösten och tänker på mig. Det var också en sån sak som man skulle kunna grina för, för att det var så underbart fint av honom. Det finns många stora tankar i den lille mannen. Han är bara så älsklig!

Annars luktar det lim här. Starkt lim. Det luktar så att man skulle kunna börja må illa, om man inte redan gör det då alltså. Visst är det lite bättre nu, men det har varit lite jobbigt idag. Peter och svärfar har lagt matta i trappan. Det blev skitbra och jättefint, men det luktar som sagt. Fast det är bättre nu än när de höll på i förmiddags så klart. Vi får väl se hur länge det håller i sig. Och jag hoppas att det inte luktar FÖR mycket i sovrummet sen när man ska försöka sova...

Undrar när min läpp ska bli bra... I flera, flera dagar nu har jag haft en spricka mitt på underläppen och det läker ju ta mig f-n aldrig. Och om jag skrattar eller nyser eller gör något annat så att jag blir alldeles för bredkäftad så spricker det upp på en gång. Jag tror jag blir galen.

Och så måste jag säga att det var "tur" att jag sjukskrev mig idag, för jag har sprungit på toa flera gånger under just eftermiddagen och kvällen. När jag egentligen skulle ha jobbat. Och jag har mått illa mer eller mindre hela dagen idag. Jag tror faktiskt att illamåendet den här graviditeten är värre än det när jag gick med Robin. Eller om det bara är mer påtagligt nu, att jag tänker mer på det, när jag inte kan slappa riktigt som jag vill eftersom jag faktiskt har ett barn redan den här gången. När jag skulle ha Robin så hade jag ju inget barn att ta hand om och kunde ligga hur mycket jag ville utan att bry mig om något mer. Därför kanske jag inte minns hur det var. Jag vet inte. Men det känns som att ska jag bli så här dålig så tänker jag inte gå igenom det någon mer gång sen... Då får det vara sista gången nu *ler*

Tänk att man glömmer så fort ändå... Jag minns knappt ingenting från min graviditet med Robin känns det som. Fast det kanske kommer tillbaka allt eftersom. Annars är det lite som att det är första gången igen. Men å andra sidan så är ju ingen graviditet helt lik den andra heller sägs det, så på sätt och vis är det ju första gången. Och enda. Med just det här barnet. Eller hur?

De tänker då på allt...

Barn har då tankar och funderingar om allt. Det är helt otroligt hur mycket de tänker på som en annan aldrig skulle få för sig att göra. Som min Robin förut när vi såg på Fåret Shaun på Barnkanalen: "Får aldrig fåren fästingar i munnen när de äter högt gräs?"
Hehe, det är ju en jättebra fråga! Jag kunde bara svara med att "jag vet inte vännen, det har jag aldrig tänkt på!"

Skit (är vad det är).

Och så var det snorkallt (alltså så där kallt så eventuellt snor fryser i näsan) igen. Huuu... Är ungefär 10 minusgrader idag och skulle bli mellan 10-15 imorgon enligt väderkartan. Fast man ska väl inte klaga, är visst 25 på andra ställen i landet...

I dag har vi varit hos mamma och ätit hennes underbart goda fläskfilégryta. Annars har det inte hänt så mycket. Låg i sängen till nästan 11:45 tror jag. Masade mig upp när Peter frågade om jag ville ha smörgås och gick upp och gjorde i ordning åt mig. Då följde jag efter för jag ville inte äta i sängen.

Jag mår inte bra. Jag skulle ha jobbat imorgon kväll och dagen på tisdag, men jag ringde förut och sjukskrev mig. Det går inte. Jag tror inte att jag klarar av att jobba något precis just nu. Jag är trött, mår illa, känner mig nästan lite yr emellanåt, är förstoppad ena stunden och har gaser medan jag andra stunden har diarré. Förlåt för att jag är så ingående, men lika bra att tala om allt ju :P Plus att jag fryser och svettas om vartannat (men mest fryser tror jag). Och förutom det fysiska så är det något psykiskt som inte är riktigt bra heller. Någon gnagande motvilja mot allt.

Så nu är jag sjukskriven i två dagar och sen har jag ju redan tagit ut en veckas semester också, så jag blir hemma ett tag. Jag hoppas verkligen att jag mår bättre tills det är dags att börja jobba igen nu då...

Och jag undrar verkligen när jag ska orka att städa undan julen *suck*
Ja, städa överhuvudtaget. Det ser ut som fan här.

Nej tack.

De ringde från jobbet för en stund sedan och undrade om inte jag kunde komma och jobba ett pass ikväll, men jag tackade nej. Jag mår ju så illa nu på eftermiddagar och kvällar så jag kände att det får räcka med de av mina egna kvällar som ligger på schemat redan. Mår jag som jag gjorde t.ex. igår så kommer det bli kämpigt nog. Jag känner mig lite dum faktsikt, eftersom jag mår ganska okej just nu och jag är ju inte sjuk, men men... Man vill ju ställa upp, men man har ju ingen skyldighet heller. Och eftersom jag vet att det lilla illamående jag känner nu kommer att med 90% säkerhet ha tredubblats ikväll så... Hoppas de får ut någon annan nu så man slipper ha dåligt samvete för att det inte löste sig sen bara. Jag orkar verkligen inte =/

Om en liten stund ska jag försöka att laga någon middag och sen ska vi väl gå ut till lekparken en stund. Vi lovade Robin att vi skulle gå dit idag igen, då det blev en så kort sväng igår.
Sen måste vi till affären också en snabbis. Det är snart slut på toapapper bl.a. och sista vällingen gick åt igår kväll. Usch, jag har ingen lust...

I natt ska Robin sova hos mamma. Det var hon som ville ha honom och visst får hon det. Robin tycker bara att det är roligt att sova hos mormor och jag är ändå ingen kul mamma som jag känner mig just nu. Och det ska bli skönt att få gå upp ur sängen när jag själv vill imorgon.

Hellre det.

Jag skulle bara tala om att jag skulle mycket hellre ha huvudvärk hela tiden än att må illa.
Må illa är nog bland det jobbigaste som finns...

Jag mår illa.

Idag ligger jag på soffan och slöar. Jag tror att jag har legat här sen kanske 16-tiden eller något.

På förmiddagen har vi varit till Karlstad och gått på 2 djuraffärer. Först "Djur i centrum" (eller vad den heter) i Skåre och sen DjurMagasinet på Våxnäs. Mest för skojs skull. För Robins skull. Sen köpte vi två terrarielås, grisöron och lite syrsor till Göran med. McDonalds drive-in på hemvägen. Kom hem någon gång strax före 15-tiden och då bytte vi bara om lite och gick till Södra Skolan och lekte i lekparken där. Var inte ute så länge, en halvtimme kanske. Sen höll både jag och Peter på att frysa ihjäl.

Efter att vi kommit in igen så matade Robin & Peter Göran. Jag var också med en stund på nedervåningen, men sen gick jag upp och lade mig här på soffan. Jag har mått så himla illa sen vi kom in. Idag har det nog varit värsta dagen på den fronten. Just i skrivande stund är det ganska okej, men jag vågar inte röra mig :P

Det verkar som att illamåendet kommer att bli likadant som när jag gick med Robin. Värst på eftermiddagar och kvällar. Som jag minns hur det var då så hade jag inga problem med att gå upp och jobba på morgnarna, men sen fick jag mest ligga och se på tv och må illa när jag kom hem. Exakt hur länge det höll på så har jag dock förträngt, men jag tror det var ungefär de första 3 månaderna typ. Tröttheten minns jag också. Men jag kan inte för mitt liv minnas att jag hade så otroligt ömma bröst som jag har den här gången. Jag tycker att något så här ont borde man minnas, men jag kanske inte hade det så sist heller då.

Nu ska jag skicka iväg Peter att köpa en ost- och skinksallad till mig.

Komma i kapp.

Det börjar visst bli en vana nu att ha datorn med sig i sängen... Hrm..,

Idag har det varit ytterligare en ganska slö dag med inte särskilt mycket som blivit gjort. Men jag ska väl rycka upp mig så småningom. Är mycket som känns "jobbigt" nu. Jag är trött i allmänhet och det har av någon anledning börjat ta emot väldigt mycket att gå till jobbet. Jag tror faktiskt inte att jag trivs riktigt som jag gjort förut. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Eller om det liksom bara hör till den svacka jag varit i ett tag nu. Hur som helst så är jag ledig i 4 dagar nu (med idag), sen jobbar jag 2 dagar och efter det är jag ledig i en vecka igen då jag tagit ut lite semester. Jag måste få vila mig lite. Komma i kapp med mig själv. Jag hoppas att jag lyckas med det på den tiden.

Annars är jag ganska glad också samtidigt. Jag är trött, mår illa och har fruktansvärt ömma bröst men jag är ändå glad för allt som känns. Den här gången är det "på riktigt". Jag har nämligen en liten historia om en väldigt kort graviditet bara en kort stund innan den här, men den drar jag inte nu. Jag lovar att jag ska ta allt från början en annan dag. Hur som helst så är det annorlunda nu. Jag är så glad för varje dag jag får må illa så ni anar inte :P

Idag har vi mest slöat då som sagt, jag och Robin sov middag i säkert över två timmar. Efter klockan 17 någon gång gjorde vi oss i ordning och gick hem till mamma på Robins begäran. Både Liza och Tyson hade vi med oss också. Var där till närmare 20:30. Eftersom vi sovit middag så länge idag igen så orkade ju lillen med vara vaken lite längre än till 19:00 :P

Nej, nu börjar det bli slut på det här inlägget. Jag ska se om det finns något som är värt att se på tv, annars ska jag nog försöka sova. Vi har fått Comedy Central med start idag, där kanske det finns något kul. Tror inte jag orkar läsa något, annars har jag lånat en bok av Peters syster som jag vill läsa. Men jag har bara läst i den en kväll förra veckan och sen har jag inte orkat.

Jaja, natti natti!

God fortsättning!

Jaha ni, då är det 2009 nu då...

Nyårsaftonen igår var väldigt lugn. Nästan lite väl slö på slutet. Jessica, Patrik & Saga kom hit närmare 18:30 (tror jag) och en stund efter det så åt vi. Kycklingpaj och grönsallad, och så hade Jessica gjort en jättegod dessert som vanligt. Det var väl ungefär allt som hände :P Vi vuxna försökte spela spel en sväng när barnen somnat, men till det första spelet fattades bara en massa grejer och det andra spelet var så svårt att komma igång med så vi gav upp. Plus att lilla Saga vaknade flera gånger och inte ville ligga ensam. Så vi satte oss alla i vardagsrummet framför tv:n istället och där satt vi sen. Både jag och Jessica var hur trötta som helst. Jag hade svårt att hålla mig vaken och nickade till några gånger där jag satt i fåtöljen. Dels är jag ju, som berättade igår, gravid och det gör mig jättetrött och dels så hade jag varit uppe på morgonen och jobbat. Det var faktiskt ett helkonstigt nyårsfirande, det kändes som vilken slödag som helst... Men sällskapet var trevligt! Jag hoppas att vi är piggare nästa gång bara *fniss*

Tyson tog smällandet väldigt bra också. Han låg så lugnt och sov på tolvslaget. Men det är en lite annan sak när han är inne också, då bryr han sig inte lika mycket. Är han ute när det smäller så panikar han och drar en raka vägen hem. Då räcker det med en enda smäll. Han är mycket mer trygg inomhus och det är ju skönt.

Och att inte Robin vaknade på tolvlsaget är för mig helt oförståeligt. Det dundrade och small som bara den här utanför. Men en flock elefanter skulle nog inte väcka lillen som det verkade igår. Och det var ju bra =)

Gårdagen var ju också födelsedag för både mamma och svärmor. Mamma blev jätteglad för sina presenter. Mest glad blev hon nog för DVD'n Mamma Mia! vi hade köpt. Den har hon pratat om sen vi var på bion i somras och har sagt att hon tänkt köpa den själv men aldrig fått tummen ur. Så det var roligt.

Nu får vi väl se vad det här nya året har att bjuda på då.

God fortsättning!