Egentligen borde jag ge mig med att skriva alla negativa bloggar som har blivit på sistone. Jag kan ju ändå inte skriva om allt det som är jobbigt så här "offentligt". Så egentligen löser det ju inte så mycket för mig heller när jag ändå inte kan få ut allt och det är säkert inte så himla kul att bara läsa en massa gnäll heller. Det är bara det att jag inte riktigt vet hur jag ska komma ur allt, jag känner att jag inte har någon att prata med som förstår och jag vet inte om jag varken vill eller klarar få ur mig det till någon om det skulle vara så. Och att skriva dagbok för hand blir jobbigt efter ett tag. Tycker iallafall jag, då jag skriver mycket långsammare än jag tänker och det är så mycket som vill ut. Jag ska iallafall försöka att tona ner det lite här, mest skriva vardagliga saker i fortsättningen. Om det går att låta bli gnället. Det är inget jag lovar dock. Hur som helst, just nu känns det som att det bara går utför... Egentligen borde jag väl gå till en kurator eller psykolog eller nåt, men när skulle man finna tid eller ork till det?
Det är tur att jag har Robin i mitt liv iallafall. Han är den största anledningen till att jag ändå kör vidare och försöker klara av livet som det är. Underbara unge! Mamma älskar dig mest av allt...
Imorgon är det torsdag och dags för Robins gympa igen. Jag jobbar kvällen och Peter är sjuk, så mamma ska gå med honom. Tror han tycker att det ska bli roligt att ha mormor med sig. Han verkade så glad när hon berättade det för honom i telefon tidigare ikväll. Och jag tror hon tycker det ska bli minst lika roligt =)
Kan man sjukskriva sig från jobbet för att man är sjuk i huvudet? Jag börjar nämligen tro att jag är det... Suck.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar