fredag 14 november 2008

Vad göra?

Maggan ringde runt 9:30 imorse. Och det var det vanliga, det där om att kommunen bara vill ha utbildad personal och att man som vårdbiträde står först på tur att åka ut. Jag har ju visserligen varit ganska länge, men ingen vet hur det ska gå ändå. De håller på att räkna och räkna dagar på lönekontoret nu. Man vet inte när de blir klara. Och vad jag fattade det som så får vi helt enkelt ta min anställning vecka för vecka efter den 21/12... Maggan skulle höra sig för om hur det skulle gå att jag fick validera en utbildning eftersom jag har så pass mycket erfarenhet, men jag vet ändå inte om jag kan eller ska satsa på det. Dels så tycker jag inte att jag har råd och tid. Jag vill inte ta studielån om jag inte måste och då måste jag ju i så fall både jobba och plugga samtidigt och när man även har småbarn så kommer det inte att funka. Inte för mig. Jag vet att det finns andra som fixar det, men det är inte jag. Vi får se, det beror väl lite på hur mycket som kan räknas av, men jag skulle nästan gissa att det bara handlar om en praktik. Praktiken i hemtjänsten.
Sen så känns det ganska surt att det finns ju fortfarande ingen garanti för att jag får stanna för att jag utbildar mig heller. Det finns det aldrig nu för tiden, som Maggan sa när jag påpekade det. Jag känner att det blir så dumt. Man kanske lägger ner en massa tid, pengar och energi och så blir det bara pannkaka av alltihop ändå.
Det som är, är ju bara det att om man blir uppsagd som vårdbiträde så får man ju inte komma tillbaka som det igen sen. Det går inte. Eftersom det är vårdbiträden de säger upp. Då finns ju inte de jobben sen liksom. Då måste man vara undersköterska för att komma in igen. Eller något annat, för LAS-dagarna räknas ju i kommunen öht.

Jag vet inte vad jag ska tycka eller göra just nu. Det lutar åt att försöka hitta sig något annat. Innan det är "för sent". Men hur lätt är det i dagens samhälle? Det är ju inte bara att hoppa mellan jobben som man känner för. I värsta fall får jag väl börja läsa, men då blir det nog till något helt annat.

Tur att jag är med i a-kassan igen iallafall. För det kommer att behövas. Var så säker.

*dubbelsuck*

Det är ingen som har något förslag på vad jag ska göra? Eller ni kanske t.o.m. vill erbjuda mig ett nytt superbra jobb?? *blink blink*

2 kommentarer:

Marie sa...

Får hoppas att jobbsituationen löser sig på bästa sätt för dig :-)

milla sa...

usch. vet hur det känns. :( hoppas det fixar sig.