Underbara barn.

Ska nog snart gå och lägga mig nu tror jag. Det har blivit lite för sent flera kvällar i rad nu och då har jag varit tvungen att gå upp på morgnarna efter. Det behöver jag inte imorgon, men det vore ändå kanske skönt att komma i säng också.

Det ska bli så skönt att vara ledig i helgen och få ligga i sängen och dra sig lite. Robn vaknar för det mesta runt 6-tiden, men det är sällan man behöver gå upp då. Han kommer intassande till oss (om han inte kommit tidigare under natten redan) och så får man sätta på TV:n. Så kan man ligga där och halvsova och snusa på honom i ett par timmar. (Och sen har man barnprogramssignaturer på hjärnan hela dagen efteråt. Dora Utforskaren, SuperTrion och Backyardigans...) Jag älskar när han kommer in till oss på nätterna eller tidiga morgonen och kryper ner under mitt täcke med sina iskalla fötter. Så ligger vi där och gosar och värmer upp honom. Han blir alltid så kall eftersom han sparkar av sig täcket när han ligger inne hos sig och jag vet inte när han ville använda pyjamas sist... Otroligt nog så fryser han i stort sett aldrig.

Hur som helst, de där stunderna är så underbara. Att vara så nära sitt barn är nog den härligaste känslan som finns. Det är fortfarande samma överväldigande känsla av kärlek som man hade redan på BB, och den blir ju inte svagare precis. Tänker tillbaka på alla härliga middagslurer med Robin som nyfödd liggandes på mitt bröst i soffan. Och om några år kommer jag säkert att tänka tillbaka på alla de här mysiga stunderna under mitt täcke i vår säng.

Han är så stor nu lillkillen. Redan över 3 år gammal. Jag fattar inte vart den tiden har tagit vägen och jag fattar ännu mindre hur han har kunnat växa inuti mig en gång... Ibland är det som att man drömt alltihop *ler* Som tur är har man inte det =)

Robin är det största och bästa som hänt mig någon gång. Kärleken till sitt barn är nog den största av alla kärlekar jag har upplevt. Och jag är så tacksam för att jag får uppleva den! Hoppas att jag någon gång får uppleva samma sak igen som jag gjort med Robin. Är ju nästan så man blir sugen på en till direkt :P

Tänk att det redan är så länge sedan han kom till världen,
min lille gullepôjk =)

Oj, det blev ett mycket längre inlägg än vad det var tänkt detta... Men det är lätt att man skenar iväg ibland när man börjar tänka på hur stort det egentligen är med de små liven.

Mamma älskar dig, vännen!