Svar på tal.

Milla sa...
tråkigt att ni har det jobbigt. :( hoppas det löser sig iallafall. kram.
den 7 januari 2009 22:48

Marie sa...
Inte kul när det inte är bra :-(Killar har den tendensen att de kan lägga sig och sova som om ingenting har hänt. Förstår inte hur de kan det men så är det. Hoppas det är bättre i morgon i alla fall. *kramar*
den 7 januari 2009 22:50

svea sa...
uchh jag känner igen detta helt o hållet...och dina tankar om är detta verkligen den killen som jag blev kär i...och jag har alltid samma svar på det...nej det är det inte...han lixom jag har blivit äldre och mognare... vi är i nuet och detta nuet är det man får ta. imorgon är det bättre...just nu är du upprörd över bråket och imorgon så kan man se hur fjantigt allting var...jag vet...bråk har vi haft mycket på sissta tiden...tack och lov är det bra nu och det kommer bli bra för er med...mycket händer omkring er båda...och då bildas där spänningar så var det för oss iaf...för oss var det att få 2 barn...många tnkar i huvudet, kommer detta gå bra? kan man verkligen älska det nya barnet lika mycket som det första? är detta verkligne rätt för mig att sitt ahär med 2 barn och man o hus och allt...nu har jag allt fått svar på ta.JA det är det rätta livet för mig...sen är ju karlar lite extra korkade hihi kram på dig gumman...det kommer ordna sig
den 7 januari 2009 23:53


Och jag säger:
Jo, det är redan bättre nu. Fick ett sånt där gulligt förlåt-sms tidigare i morse. Det hjälpte lite iallafall, men jag känner mig såklart fortfarande inte helt glad. Men bättre iallafall. Nu väntar jag bara på att han ska ringa också. Jag hoppas att han får tillfälle iallafall nån gång under dagen, men det är inte säkert eftersom han är i Säffle och jobbar tillsammans med chefen så han kanske inte kommer undan idag. Annars får jag väl ge mig till tåls tills han kommer hem i eftermiddag.

Och som jag skrev redan igår så lät det värre än det var. Jag tycker inte att vi bråkar så där jättemycket, det är väl mest små irritationer i så fall. Och älskar honom gör jag så klart även om jag blir arg på honom ibland.
Jag tror också som du pratar om svea att det kan ha mycket att göra med just det att jag väntar vårt andra barn. Att det är mycket som händer omkring oss iom det och vi har säkert många tankar som flyger i oss angående det båda två. Det är ju inte bara lätt och roligt jämt bara för att man är gravid och har velat bli det. Mycket känslor och funderingar iallafall. Det var en stor omställning när vi fick vårt första barn och jag tror inte att det blir en mindre omställning att få sitt andra. Så ja, det ligger nog en hel del sådan spänning bakom. Oro för framtiden, även om man också längtar.