måndag 12 januari 2009

Hjärtat gråter och gör ont.

Nu har jag suttit en lång stund och läst blogg och grinat. Man vet inte hur bra man har det... Det gör ont i hjärtat och jag vill bara ha min egen son här och krama honom. Och aldrig släppa.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men hej!

Jag kommenterade ett inlägg hos dig för ett tag sen, fast det var om att jag då inte hade bloggen synlig för alla så jag behövde din mail för att ge dig en inbjudan. Men du svarade inte så jag tänkte att "oj jag skulle nog inte ha skrivit" men jag skrev i allafall att jag nog hittade till din blogg via lunar innan jag avslutade den.
Och så skrev jag grattis till bebben i magen. (GRATTIS! Va roligt!!)

Men sen har jag inte kommenterat nåt mer för jag tänkte att då du inte svarade kanske vi hade nåt otalt med varann ^,

Tusen tack för att du skrev! Inga kommentarer är överflödiga!
Ja det är så fruktansvärt så det är nästan obeskrivbart.
Ja man blir ledsen, och jag märker att många blir berörda av det här, och det här är nåt man inte ska acceptera! Det ska inte behöva hända.

Han var dessutom nära att bli frisk...

Tack igen, varmt!

Hoppas det mås bra med dig o bäzen i magen, Robin o Peter!

Kramar Vicki (Oscars mamma)

Anonym sa...

Ja, krama på`n! Det antar jag att du gör när du har tillfälle, men skriver det ändå: Krama. Njut av att han är en go o glad o frisk kille!

Det var Oscar också, även när han var sjuk, go o glad.

Njut. Kram