Det här går inte. Jag vet fan inte vad jag ska hitta på snart. Jag är trött på att må fysiskt dåligt och mitt humör är stadigt på väg neråt. Dessutom så hamnade jag och Peter i ett bråk tidigare ikväll. Eller ja, först blev vi ovänner och sen pratade och "bråkade" jag medan han totalt ignorerade mig. Jag HATAR när han gör så, men idag lät jag det inte reta upp mig. Annars brukar jag få lite lätt panik när jag blir ignorerad på det sättet som han gör. Men istället sa jag allt jag tyckte medan han satt tyst och stirrade på tv:n och att det är upp till honom nu hur han vill ha det. Han brukar börja svara mig efter ett tag, men det gjorde han aldrig idag. Och jag vet inte vad jag ska tycka om det. På sätt och vis var det lika bra, för jag blir bara sur iallafall när han säger sina osmarta grejer. Och på sätt och vis så blir jag iof sur när han inte pratar med mig också. Inte ens när jag sa "Okej, men då vet jag..." som avslutande fras innan jag gick ner och lade mig i sängen för att se på en annan tv-kanal så svarade han. Just då kändes det skönt, det kan han ju få äta upp imorgon tänkte jag, men nu känns det bara kallt och jobbigt inom mig. Å vad det är jobbigt att han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få bästa (sämsta) tänkbara effekt på mig, när det är han som egentligen skulle behöva må så här som jag gör och inse ett och annat...
*suck* Jag vet inte om jag är mest arg eller ledsen, men jag tror att ordet "förbannad" är det som leder ligan just nu. Ledsen kommer nog mer senare. Imorgon kanske.
Nu sover han redan och sen börjar han ju jobba tidigt imorgon så nu blir det inget mer sagt idag. Kanske att han ringer hem imorgon. Jag fattar inte hur han bara kan lägga sig och somna ifrån allt, men det är ju jag det. Fast på sätt och vis är det bra, för nu kommer jag att kunna somna lättare, eftersom han redan sover iallafall liksom. Sen får vi väl se hur det utvecklas imorgon. Jag har en stund på mig att tänka ut vad jag ska säga. Och hur jag ska lägga fram det.
Det är väl inte så illa som det låter egentligen, och det kommer säkert vara som om ingenting hänt vid den här tiden imorgon igen, men just nu är jag bara så irriterad... Ibland fattar jag bara inte riktigt att man kan vara sån som han är... Och jag undrar då var den gulliga killen jag en gång blev kär i har tagit vägen. Vem är det här som tydligen bor i samma hus som mig och min son?? Så känns det.
*suck* Dumma, dumma dig.
3 kommentarer:
tråkigt att ni har det jobbigt. :( hoppas det löser sig iallafall. kram.
Inte kul när det inte är bra :-(
Killar har den tendensen att de kan lägga sig och sova som om ingenting har hänt. Förstår inte hur de kan det men så är det.
Hoppas det är bättre i morgon i alla fall. *kramar*
uchh jag känner igen detta helt o hållet...och dina tankar om är detta verkligen den killen som jag blev kär i...och jag har alltid samma svar på det...nej det är det inte...han lixom jag har blivit äldre och mognare... vi är i nuet och detta nuet är det man får ta. imorgon är det bättre...just nu är du upprörd över bråket och imorgon så kan man se hur fjantigt allting var...jag vet...bråk har vi haft mycket på sissta tiden...tack och lov är det bra nu och det kommer bli bra för er med...mycket händer omkring er båda...och då bildas där spänningar så var det för oss iaf...för oss var det att få 2 barn...många tnkar i huvudet, kommer detta gå bra? kan man verkligen älska det nya barnet lika mycket som det första? är detta verkligne rätt för mig att sitt ahär med 2 barn och man o hus och allt...nu har jag allt fått svar på ta.JA det är det rätta livet för mig...sen är ju karlar lite extra korkade hihi kram på dig gumman...det kommer ordna sig
Skicka en kommentar