För en stund sedan ringde Maggan. Det handlade om det nya jobbet. Som det verkade ska vi börja den 26:e redan och det blir mest städ. Inköp och tvätten försöker de få bort från "gruppen" och behålla mer så som det är redan. Jag och en till, Eva-Lena hette hon visst, ska mest städa som det ser ut och Christel och Mattias fortsätter ha hand om den kylda maten. Men det ska vi också lära oss för att kunna hoppa in vid sjukdom t.ex. Det ska bli spännande att se hur allt blir i slutändan... De har inte ens kunnat ordna fram en leasingbil till oss som det ser ut nu, och undrar om vi kan tänka oss att skriva nåt bilavtal med dem och ha egen bil. Jag vet faktiskt inte... För kommunen har ju ingen försäkring och går bilen sönder eller så så får man stå för det själv iallafall. Vi har ju två bilar, men min volvo har ju krånglat en del som det är redan och jag tycker det är lite dåligt om jag ska behöva slita extra på saaben också för att det ska gå runt på jobbet... Hur svårt kan det egentligen vara att ge oss en bil?? Jag tror iallafall att jag säger nej till detta, men ska höra med Peter först vad han säger också. (Plus att kommunen egentligen har slutat med bilavtal, så Maggan visste inte ens säkert om hon kunde få igenom det iallafall heller)
På måndag ska jag ner till Maggan på möte. Se hur vi ska lägga upp städen och prata schema bl.a. Jag jobbar egentligen kvällen då, men kanske att jag kan få någon att byta med mig på ett eller annat vis.
Det var överraskande att det ändå drar igång så pass snart, men jag känner mig lite besviken samtidigt då jag trott att arbetsuppgifterna skulle blivit mer varierande. Men det blir bra att byta jobb iallafall. Det ska bli skönt att komma ur vården lite nu efter alla år. Man kommer fortfarande att träffa folk och jobba med människor, men inte alls lika ingående som förut. Inte lika närgånget. Och blir det för jobbigt så kan jag ju glädja mig åt att jag inte kommer att jobba så mycket mer än ungefär ett halvår heller nu till att börja med, sen ska ju jag vara mammaledig. (Fast det har jag inte talat om för Maggan och kommunen än. Jag vet inte vad jag tror kan hända då, men jag väntar iallafall tills jag blivit inkörd i jobbet... Och skulle det vara så att det "kommer fram" ändå pga att jag skriver det här, så må så vara. Det är ju ingen hemlighet i den bemärkelsen.)
Nu är det hur som helst på gång. Känns lite overkligt. Det har varit så långt borta på något vis förut, men nu är det som sagt snart dags. Dags att gå vidare mot något nytt. Känns i skrivande stund både roligt och vemodigt på samma gång.
Nu måste jag äta någonting, sen ska jag och Tyson tvinga oss ut i det vidriga vädret...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar