Borttappad.

Och så har man då tappat bort sin katt igen. *suck* Det är bara bekymmer... Hon var med oss ett tag när vi skulle gå till svärföräldrarna och hämta Robins cykel på eftermiddagen. Nånstans på vägen stannade hon och sen har vi inte sett henne något mer. Hem vet jag att hon hittar och hon hittar även till Järpegatan om det skulle vara så, så vilse är hon inte det är jag säker på. Det är om det, Gud förbjude, har hänt henne något... Vi har letat lite ikväll, både till fots och med bil, men inte sett skymten av henne ens. Tyson fick upp ett spår av något i ett skogsparti på gatan där hon försvann, och visst var det en katt, men det var inte vår katt bara tyvärr...

Och nu måste man försöka sova ändå fast inte Liza är inne och hemma. Hur det än är så är det ju arbetsdag imorgon. Men det kommer att bli svårt... Jävligt svårt...

Om hon bara kunde dyka upp nu!