tisdag 28 juli 2009

Värdelös.

Jag vet inte om det beror på tröttheten, men idag är jag lite extra ledsen känner jag. Det är så mycket man tänker på med barn, familj, förlossning och allt. Så klart man gläds, men det är mycket oro också. Och en del stunder undrar jag vad fan jag har givit mig in på... Vad i helvete tänkte jag när jag tog ut den där p-staven för snart ett år sedan? Typ...

Tårarna bara kommer och jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Jag tror att jag har grinat 3 ggr idag =/

Och så känner jag att som om jag inte har nog att tänka på så måste jag ta tag i att banta ner Tyson också nu. Jag VET MYCKET VÄL att han blivit fet sen kastreringen ifjol och att han nog lagt på sig ännu mer på sistone, så jag visste också att veterinären skulle påpeka det idag. Helt okej. Inget konstigt med det. Det är bara det att man ska klara av att ha en boll till i luften. Att tänka på. Men jag måste ju om jag inte vill att han ska få problem med lederna i framtiden eller dra på sig diabetes eller något annat "kul". Så nu är jag ledsen för det med. Allt känns ju bara så jävla besvärligt. För tydligen så skulle det inte duga med att dra ner på maten, byta till lightfoder och motionera mera. Nä, han skulle börja på bantningsfoder först som de så klart bara har hos veterinärerna... Jag blir snart galen på allt som bara ska kosta!!! Ja, jag VET att det inte är billigt att ha djur och jag har själv skaffat dem, men give me a break, för fan. Räcker det inte med att katten ska sitt särskilda njurfoder för en massa kronor?
Jag köpte inget bantningsfoder idag ändå. Jag tycker inte att jag har råd. Det är bara så. Det har varit så jävla mycket spring hos veterinären i år (och så ska Liza tillbaka igen den 27/8) och jag ska snart ha barn. Allting kostar och jag får panik snart. Känns så hopplöst. Vi får ju knappast bättre ställt heller nu med ett nytt barn och min dåliga föräldrapenning...
Men jag får försöka ändå att börja i en annan ände med Tysons bantning. Dels så får man ju sluta stoppa i honom en massa saker som faktiskt inte är hundmat. Och det gäller inte bara mig, utan även min kära mor bl.a. Det kommer bli svårt att motstå hans bedjande ögon, men det är bara att sätta igång direkt. Och jag ska byta till light-foder och anpassa matintaget lite bättre åt honom. Nu har han inga fasta rutiner och får mat lite på en höft så där. Det är ju mycket sånt man faktiskt kan ta tag i ganska lätt ändå. Visst kanske det tar längre tid att komma tillrätta med vikten så här utan bantningsfoder, men han kan ju knappast bli fetare iallafall...
10 kg har han gått upp sen kastreringen för den som undrar.

Usch, idag orkar jag verkligen inte. En sån som jag skulle varken ha barn eller djur känns det som. Helt ärligt så vill jag bara försvinna just nu. Jag känner mig så totalt värdelös så ni anar inte. Fuck...

3 kommentarer:

Marie sa...

Låter inte alls som en rolig dag det :-( Men ibland måste man nog ha såna dagar för att sen kunna må bättre igen. Jag hoppas det känns bättre för dig riktigt snart *kramar*

Jessica sa...

Sänder en styrkekram,

Milla sa...

Trist. :( Men motion är ju nästan det viktigaste också. Inte bara maten. Alla hundar behöver motion. Särskilt de som är överviktiga. Det kommer ordna sig med allt ska du se! Det är bara mycket runt dig just nu. Kram.