Bästa mamman.

Idag har inte söndag betytt detsamma som vilodag iallafall. Det har gått i ett hela dagen. Det har städats och rotats och grejats ända tills för kanske 20 minuter sedan. Puh... Men vi har fått mycket, mycket gjort. Både ute och inne. Nu kan vi äntligen använda verandan till det den är till för igen och inne luktar det gott och är riktigt mysigt. Jag är jättesliten, men mår väldigt gott ändå just nu. Och det mesta har jag att tacka mamma för. Innan hon kom hit idag var jag på gränsen att ge upp. Jag har varit ledsen och trött och grinig och velat skita i allt. Då är det tur att man har sin lilla mamma. När hon kommer blir det fart. Hon vet i vilken ände man ska börja och puffar igång både mig och Peter. Sen går det av bara farten och vi har slitit ont idag alla tre. Till långt in på sena kvällen som sagt... Visst, jag kastade väl in handduken lite tidigare än de andra två, men mina fötter är så svullna så det känns som att huden på dem ska brista när som helst. Men förutom det så mår jag väldigt, väldigt bra. Man kan vara nöjd med sig själv idag och det är jag verkligen. Att det skulle bli så här bra hade jag aldrig kunnat drömma om där ungefär vid middagstid när jag var som mest nere och orkeslös. Mamma ringde när jag låg på sängen och sov och surade om vartannat. Det var nog meningen att hon skulle ringa just då och höra hur jag var och hur jag mådde. En stund senare var hon här och snart var mitt humör 10 ggr bättre och hon fick fart på hela karusellen.

Tack gode gud för min fina mamma!
Ibland funkar det bara inte för mig och vad skulle jag då göra om jag inte hade mamma?
Som hon säger själv: hon är ju proffs ;)