Dumt.

Regnigt, grått och tråkigt är det idag. Men jag klagar inte på vädret. Jag tycker samtidigt att det är väldigt, väldigt skönt. Efter värmeböljan som varit så njuter jag av regnet med.

Det som inte är så kul är att även mitt humör är grått idag. Allt känns så mörkt och jag kommer inte riktigt igång med det jag tänkt. Jag städade köket igår och idag var det tänkt att vardagsrummet skulle få sig en omgång, och det ska det väl få också bara jag får tummen ur. Det har inte gått i många knop hittills. Jag känner mig deppig, trött och lättretlig och då är det ju som upplagt för Robin att bli avig han med. Han är iof på bättre humör än vad jag är, men han vet också hur han ska reta upp mig ytterligare. Jag försöker bita ihop för det mesta, men lyckas inte hela tiden. Så vi har det lite tjafsigt idag. Min trötthet och Robins överskottsenergi (som han får när han inte är på dagis) passar inte riktigt ihop idag. Och att han hela tiden pratar oavbrutet om allt är faktiskt jobbigt idag. Det är inte roligt jämt... Jag älskar verkligen ungen och han är så söt, så söt, men idag kommer vi inte riktigt överens. Eller om det bara är jag som inte kommer överens kanske. Jag vet inte. Men jag kommer att vara ledsen för det ikväll och känna mig hemsk som inte orkar med. Det vet jag iallafall. Jag ska ju ändå vara den som kan skärpa mig eftersom jag är den vuxna...

Egentligen är ju mitt problem helt sjukt. För jag VILL städa och greja och dona, och jag HAR TID. Ändå kommer jag inte igång. Det är ju skrattretande... Enda förklaringen som kanske kan stämma skulle kunna vara att jag inte vet riktigt vart jag ska börja i det kaos jag upplever att det är här just nu. Jag vet inte vart jag ska göra av allting...

Fast en sak att göra vore ju kanske att sluta gnälla, lägga ifrån sig datorn och faktiskt försöka tvinga sig igång. Det brukar ju gå mer än bra bara bollen kommit i rullning... Då kommer allt annat också att kännas bättre. Hoppas jag.

Ja, nu får det fan i mig vara bra. Nu blir jag arg på mig själv också.
Bäst att ta tjuren vid hornen nu då...

Men allra först ska jag försöka att få kramas lite med Robin och hoppas att han kan trösta sin dumma mamma lite...