Pust.

Varför är det så i livet att ibland händer ingenting och sen ska allting falla in samtidigt? För nu känner jag att det plötsligt har blivit väldigt mycket. Robin har blivit bjuden på hela 2 kalas i helgen, ett på lördag och ett på söndag. Och på lördag är vi ju också bjudna på bröllop. Plus då att jag är så höggravid man kan bli och bebisen kan titta ut när som helst (bf är på måndag)...
Så imorgon måste jag ut och köpa presenter också nu då så att Robin har något att ta med sig på kalasen. Det som är tur är att båda kalasen är här på gatan bland våra närmaste grannar, annars hade det blivit ännu mer besvärligt känner jag. För det är mycket nu... Mer än jag orkar och har lust med. Men det är ju klart att grabben ska få gå på kalas! Man får ordna så gott man kan.

Puh... Vad det ska bli SKÖNT när den här månaden är över!!
Just nu skulle jag bara vilja gå i dvala ett tag och släppa allt. Jag är trött.
It's too much.