måndag 18 maj 2009

Skitjobb.

Tack och lov att jag snart slipper det här med mitt jobb en längre tid (och kanske för alltid?). Arbetsdagen idag har inte varit några problem, men det är allt runt omkring som inte var roligt att komma tillbaka till. Det är så mycket tjat och tjafs och en chef som inte lyssnar (eller om hon inte förstår vad det är vi säger). Vi har massor av kunder och inte många luckor, vi har folk som står i kö och så kommer det extra kunder då och då som vår chef då säger att vi bara ska stoppa in. Men om vi inte har luckor då?? Suck... Och att gå och fundera över hur vi ska kunna fixa sånt som egentligen inte är möjligt är faktiskt lite psykiskt påfrestande. Det känns inte så himla roligt... Och även att det ringer från hemtjänstgrupperna med jämna mellanrum och försöker "trycka på" fast vi talar om att vi inte har möjlighet att ta in fler just nu är jobbigt. Vi gör så gott vi kan. Och vi är bara 2 personal och vi jobbar 75% så det går inte att lösa hur gärna vi än vill. Vi har ju försökt att vi ska få mer personal eller mer tid, men det kan man ju se sig om i himlen efter i dessa tider. Och då blir det så här. Jag trivs bra på jobbet och har inget emot att gå till kunderna och städa, men jag mår dåligt av pressen och över att det ska vara så svårt för de som inte gör vårt jobb att förstå hur mycket vi faktiskt har... Vi kan inte trolla även om vi skulle vilja =/ Visst var det meningen att vi skulle ta över städen från hemtjänsten (och då så klart all städ) men VI kan ändå inte hjälpa att det inte fungerar... Det är för mycket för att klaras av på bara 1,5 tjänster... (Det blir 1,5 tjänst eftersom vi är två pers som bara jobbar 75%)

Nej, usch... Jag blir så nervös av allt det här. Och jag tycker inte att det är rätt när man t.o.m. tar de tankarna med sig hem när man har semester liksom, för det har jag gjort. Och som jag misstänkte så hade det varit fortsatt detsamma tjafset under tiden jag varit borta. Och något extra möte om allt får vi inte heller, för chefen har "inte tid med oss" som hon tydligen hade uttryckt sig... Tänk om man ändå orkade finna sig ett annat jobb efter mammaledigheten sen... Och om inte så hoppas jag att det iallafall ordnat upp sig till dess.

Å andra sidan så vet vi ju iallafall inte vad som händer efter augusti heller. Då kanske vi inte ens får vara kvar över huvud taget, så man får väl ta det därifrån till att börja med. Och som det känns nu så kvittar det som ni kanske förstår.

Tänk om jag bara visste vad jag ville göra med livet. Vad jag vill bli när jag blir stor. Då vore det ju verkligen rätt tillfälle att ta tag i det nu...

1 kommentar:

Buzaan sa...

Usch, förstår att de känns jobbigt.. Har hört att dom ska skära ner på folk inom hemtjänsten oxå.. Man får vara glad så länge de vara detta med att man har ett jobb o gå till..
För min del nu så har mina deltidsdagar gått ut från akassan så nu kan ja inte stämpla alls under hela sommaren eftersom jag jobbar 75% o eftersom denna regeln från regeringen kom så får man inte stämpla upp mer än 75dagar som ja nu har förbrukat, känns åt skogen men ja vet iaf att ja jobbar en del så man klarar sej nog ändå men de tar emot o man mår dåligt av de..

Hoppas de löser sej på ditt jobb iaf :) Kram