Hormoner...

Det är lustigt hur livet går upp och ner och hur det kan svänga på bara några minuter ibland. Sådana som vet skulle nog kalla det för hormoner skulle jag tro. Ena stunden känner jag mig bara sååå lycklig och så överväldigad av allt. Av livet, familjen, kärleken, graviditeten, mina underbara djur... För att i andra stunden känna mig låg, ledsen, ensam, onödig och olycklig. Likadant som att jag ena stunden har massor med lust att göra något, för att i den andra bara vara trött och avogt inställd till att ens tänka på att göra något.

Hur det kan vara... Just nu är jag i någon blandad sinnesstämning. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Mest trötthet kanske, så jag ska nog ta och lägga mig nu. Peter ligger redan. Ska bli skönt att krypa ner bredvid honom. Hoppas bara att han är vaken så han kan killa mig lite på ryggen innan vi ska sova :P