Finnig.

Vilken underbart härlig dag det har varit idag, vädermässigt iallafall, ska jag bara säga först innan jag börjar klagandet... *ler*

Först vill jag klaga på att jag har fulla ryggen med finnar och plitor (antagligen pga graviditetshormonerna) och de har nu börjat "sprida sig" ännu mer. Såg i spegeln imorse att de börjar komma krypande över axlarna och etablera sig fram också. Och i ansiktet har jag just nu iallafall två stycken stora på ena kinden och det verkar komma mer och mer smått där med. Gah!! Jag tyckte det var jobbigt att ha dem på ryggen eftersom det både kliar och gör ont och var/är så himla trött på dem. Jag har haft dem superlänge nu och tänkte att det kanske kunde försvinna snart, men det verkar alltså bli tvärtom...

Och så har jag varit till doktorn idag och fått utskrivet penicillin igen för uvi. Jag ringde barnmorskan i morse för att det kännts lite "misstänkt" och så fick jag komma till doktorn 11:30. Där fick jag ta urinprov, vilket inte visade något på stickan iallafall, men det ska göras en odling också som jag får ringa efter svar på måndag-tisdag till veckan. Utifrån vad jag berättade och att jag hade problem med uvi förra graviditeten också så fick jag ändå utskrivet en kur för säkerthets skull. Och visar det sig vara något på odlingen eller att det kommer en uvi till framöver så kommer jag nog att få så jag får ta en tablett varje kväll resten av graviditeten mot det. Och när hon sa det så mindes jag att det fick jag ju göra när jag gick med Robin också efter ett tag där när jag haft flera stycken... Å, vad roligt...

MEN, jag ska sluta klaga nu. Det är inte så farligt egentligen. Jag mår ju i det stora hela bra och jag är så lycklig för den lilla sprattelbebisen där i magen. Det är mer härligt än det är jobbigt att vara gravid. Det är ju inga allvarliga problem jag har direkt... Tråkiga, men inte allvarliga.

Jag älskar den där lilla ofödda och jag älskar min underbara förstfödda. Så mycket att det gör ont. Det finns inget större än den kärleken, det lovar jag.