onsdag 22 april 2009

Typiskt...

Det är så typiskt. Jag är dödstrött och så får man sitta och vänta på katten. Ändå var hon med hem typ hela vägen när vi varit hos mamma förut, men så följde hon inte med in och nu har det säkert gått 45 minuter iallafall, om inte mer. Det skulle inte förvåna mig om hon gått tillbaka hem till mamma igen *suck* Jag ska bara skriva det här inlägget så får jag väl gå ut och titta sen...

Imorgon är det underbart nog torsdag igen. Den här veckan har gått ganska fort ändå fast dagarna i sig inte har gått lika snabbt. Sista arbetsdagen för veckan. Det känns mer än nice...
På eftermiddagen (klockan 16) ska jag och Peter till banken för att kolla igenom vårt pensionssparande och sånt. Det var ganska länge sedan vi placerade dem så det är dags för en uppföljning. Efter det ska vi kika in på leksaksaffären och titta efter utklädningskläder till Robin. Han ska på kalas/maskerad hos Jonathan på lördag och vill vara riddare. Vi får väl se vad som kan ordnas.

På fredag är det som vanligt en ledig dag för min och Robins del. Vi får väl se hur vädret blir, annars hade jag tänkt försöka ta tag i lite städning, men är det för fint så får man väl hitta på något ute. Förutom det är väl de enda planerna jag har att försöka få tag i min barnmorska och prata lite och be om ett moderskapsintyg.

Nej, jag får försöka hitta min lilla katt nu jag så att jag kan komma i säng nån gång... *gäääsp*

3 kommentarer:

Vicki sa...

Kan tänka mig att det är drygt att vänta, särskilt som du är trött också. Hoppas kissen kommer hem snart.

Marie sa...

När dök kattfröken upp? :-)

Det är husdjursmässa nu till helgen. Men de har flyttat den till Hammarö nånstans i urskogarna. Var där ifjol men det var lite krångligt att hitta dit tyckte jag. Vill du försöka eller ska vi bajsa i det? Jag vet inte ens om jag har några pengar då heller. It´s your call :-)

Vicki sa...

Men du tack snälla för dina ord!
Det var tacksamt och så snällt..

Ja inte att du blir gråtig såklart
men att du var snäll och lämnade en tass. Och ja, gråten...
att du gråter ibland, för saken, det är inte fel och det gör vi ju de flesta om vi blir berörda
av något.

Tack för att du beundrar att jag har näsan vid ytan fastän det är knappt. Man får försöka att hålla sig fast vid något tror jag... men vad? vet inte. Men i allafall;

Ja precis "hang in there", tack snälla... det är vad jag försöker och m å s t e göra.
Massa kramar till dig. ( och Tack)