Det är konstigt. Idag känns allt nästan bra igen. Det är det ju så klart inte, men det är ju den där berg-och-dalbanan som jag nämnt nån gång förut.
Var till läkaren igår, Mona, och där fick jag utskrivet antidepressiva mediciner och så ringer hon mig till veckan igen. Sen ska jag börja gå hos Jörg istället som är min och Peters läkare på vårdcentralen (Mona jobbar ju på MVC/BVC). Och kanske börja hos en kurator. Vad jag nu ska säga till den... Hur som helst så har jag börjat ta tag i allt nu, om än med viss hjälp (hade det inte varit för Peter så hade jag aldrig gått till doktorn...)
Nu är jag sjukskriven fram till den 2 februari vilket betyder att jag får ha Robin på dagis lite mer under den tiden så det kommer ju att avlasta lite. Sen ska det nog bli bra ändå. Och Peter är hemma hos mig resten av den här veckan iallafall och det känns skönt.
Tack för alla gulliga kommentarer!
Jag är snart tillbaka.
7 kommentarer:
Skönt att höra att det går åt rätt håll! :)
Heja Heja.... Du ska se att det vänder...
Va bra att du får hjälp! Bäst att ta tag i såna här saker innan de går för långt.
Jag gick hos en kurator på mödravården i stan under graviditeten. Jag tycker det är jättebra, man kan prata om vad som helst. Behöver inte bara prata om varför man mår dåligt utan annat runt omkring, sina barn, intressen mm. Mig hjälpte det att få gå och prata och gråta ut hos någon utomstående som kunde komma med hjälpande tips.
Så prova några gånger =).
Hoppas allt löser sig och att du börjar må bättre.
Ta hand om dig!
Kramar
Skönt att det är på rätt väg nu :-)
Och som Jenny sa, en kurator kan du säga vad du vill till.
Kramar :-)
Så glad jag blir av att höra att du fått hjälp, så snabbt dessutom & att du mår bättre även om det bara är början. Stor Kram
Det är kanon att du gick iväg. Verkligen! *kram*
Skönt att du redan känner dig på väg uppåt igen. :) Även om jag personligen tycker att läkarna är lite VÄL snabba med att skriva ut antidepressiva tabletter. :/ Många upplever att de mår ännu sämre av dem efter ett tag, vilket personer i min närhet bittert fått erfara.
:( Jag tror inte på kemisk lycka. Men om det hjälper dig för stunden är ju det bra.
Det kommer att kännas som världens lättnad när du väl börjat prata med din kurator ska du se. Att bara få lufta sina tankar och känslor för någon utomstående är nyttigt! Kram på dig!
Skicka en kommentar