söndag 10 januari 2010

Deppigt.

Började att skriva ett inlägg här, men det blev så deppigt så jag raderade det. Och jag vet inte vad jag ska skriva istället så det blir nog inget vidare långt inlägg idag.

Jag vet att jag har mycket att vara tacksam för och jag ÄR det, men det finns saker jag saknar också. Som att få känna mig viktig för någon. Någon alls, över huvud taget...

Nej, jag skulle ju inte... Slutar här.

Ska försöka ta tag i lite städning här nu.

6 kommentarer:

Joh@nn@:s sa...

usch förstår hur du känner....ibland vill man ju bara få känna sig som Johanna igen....inte bara mamma fast jag är världens lyckligaste som fått mina barn så skulle de vara skönt att få slippa allt städ,tjat,matlagning,jobb,blöjbyte och bara få känna sig omtyckt med spa,båttur,vila =)....eller nått annats som skulle få en att känna sig lite levande igen.....kram på dig hoppas de känns bättre snart jobbigt att vara i svackor.....

Milla sa...

Du skriver att du vet att du har massor av saker att vara tacksam för och att du är det. Är du verkligen det?

Du har så mycket, Therese. Du har ju typ allt som jag skulle vilja ha. Två underbara barn, ett hus, bil (körkort) en man, ett jobb, du är frisk.... osv. Jag förstår att det ibland kan kännas jobbigt med att hela tiden städa, byta blöjor, laga mat osv... Att inte få den uppskattning som du verklige förtjänar.

Men tänk på en sak. Du ÄR den viktigaste personen för din familj. För din karl, men framförallt för dina två barn. För dem är du den absolut viktigaste personen i hela världen. Glöm inte det!

Jessica sa...

Kramar om dig lite extra;)..

Klart du är viktig... Tänk på att DU är unik och inte som alla andra...

Marie sa...

Jag håller med Milla där, för Robin och Linus är du ju den viktigaste personen i deras liv :-)
Och jag tror väl Elisabeth tycker att du är viktig för henne?
Och mig är du viktig för fastän det är sällan vi pratar eller ses.

Hoppas den här svackan försvinner snart.

Kramar :-)

Marie sa...

Och jag tror att du är viktig för din pappa och Peters föräldrar också för den delen :-)
Men ibland har man svårt att tro på sånt. Men jag hoppas du blir bättre snart som sagt :-)

Vicki sa...

KRAM