Snön faller och vi med den...
Ungefär så ja. Nu snöar det igen för jag vet inte vilken gång den här vintern. Börjar faktiskt bli lite tröttsamt nu, även om jag ändå tycker att det är bra att snön ligger kvar när den ändå är här. Det finns iallafall ingen som kan säga att det inte varit någon riktig vinter den här gången för det har ju funnits gott om både snö och kyla i flera månader nu...
Det är en helt vanlig tisdag idag och livet rullar väl på ungefär som vanligt. Jag har efter en del tjafs med dagis (som jag iof inte skrivit så mycket om) fått tillbaka Robins gamla dagistider och det känns skönt. Jag hade inte gillat att springa fram och tillbaka 9-12 varje dag annars heller, men just nu när jag inte mått särskilt bra hade det varit ännu jobbigare. Bara tanken på det har varit jobbig nu. Jag behöver få ha iallafall de här två dagarna i veckan som jag vet att jag kan ta det lugnt och slipper stressa och nu har det äntligen löst sig iaf.
Annars är det fortfarande en berg-och-dalbana med hur jag mår, men jag tycker mig ändå känna att svängarna inte är riktigt lika skarpa längre. Verkar som att tabletterna börjar hjälpa och det känns skönt. Kanske att man snart orkar ta tag lite mer i saker och ting på ett annat sätt också. Jag känner mig liksom lite lugnare och mer fokuserad.
PUSS & KRAM, TILL MIN MAN & MINA BARN!
Ungefär så ja. Nu snöar det igen för jag vet inte vilken gång den här vintern. Börjar faktiskt bli lite tröttsamt nu, även om jag ändå tycker att det är bra att snön ligger kvar när den ändå är här. Det finns iallafall ingen som kan säga att det inte varit någon riktig vinter den här gången för det har ju funnits gott om både snö och kyla i flera månader nu...
Det är en helt vanlig tisdag idag och livet rullar väl på ungefär som vanligt. Jag har efter en del tjafs med dagis (som jag iof inte skrivit så mycket om) fått tillbaka Robins gamla dagistider och det känns skönt. Jag hade inte gillat att springa fram och tillbaka 9-12 varje dag annars heller, men just nu när jag inte mått särskilt bra hade det varit ännu jobbigare. Bara tanken på det har varit jobbig nu. Jag behöver få ha iallafall de här två dagarna i veckan som jag vet att jag kan ta det lugnt och slipper stressa och nu har det äntligen löst sig iaf.
Annars är det fortfarande en berg-och-dalbana med hur jag mår, men jag tycker mig ändå känna att svängarna inte är riktigt lika skarpa längre. Verkar som att tabletterna börjar hjälpa och det känns skönt. Kanske att man snart orkar ta tag lite mer i saker och ting på ett annat sätt också. Jag känner mig liksom lite lugnare och mer fokuserad.
PUSS & KRAM, TILL MIN MAN & MINA BARN!
3 kommentarer:
Gôtt att du fick tillbaka dagistiderna :-) Du ska se att du får ordning på allt annat till slut också :-)
Puss & Kram till dig med (även om jag inte är nån av dina barn eller din man ;-) )
Vad är det för tabletter du äter, är dem beroendeframkallande?
Camilla:
Det är cipramil (eller ja citalopram heter den här billigare sorten som jag äter). Och jag antar att de är beroendeframkallande just pga att man iallafall inte får sluta tvärt med dem utan ska trappa ner när man slutar.
Skicka en kommentar