Idag är det Robins födelsedag. Klockan 10:48 för 3 år sedan såg han för första gången dagens ljus. Helt otroligt vad fort tiden kan gå...
Vi gick upp klockan 06:00 imorse tillsammans med Peter som skulle till jobbet. Så fick Robin kika in i lekrummet där det då låg 195 ballonger (5 var trasiga eller gick i sönder i uppblåsningsarbetet igår kväll). Nu är det väl 185 kanske, det har smällt några gånger här idag :P
Morfar har varit här idag och av honom fick han en Bamse-bok och 500 kr. När vi satt och fikade kom Camilla och Rasmus så de prickade in tiden bra. Av dem fick han en målarbok med Bamse och kritor. Efter lite kaffebröd och prat så tog vi fram tårtan. Den var helt okej faktiskt, fast jag hade lite problem igår kväll... Jag vispade nog grädden lite för hårt så jag hade svårt att smeta ut den fint och det liksom fastnade i tårtbottnen och drog flikar med sig. Som tur är var Peter lite bättre på sånt där så det blev iallafall en tårta till slut. Och god var den i vilket fall =)
Annars har jag mest städat från och till idag när det inte har varit folk här och jag ska ta ett ryck igen om en stund. Jag hann inte alls med så mycket som jag hade tänkt igår, och jag tror det var otroligt dumt av mig att använda uttrycket "tiptop" för det är något som det aldrig kommer att bli här. Har aldrig varit heller så... Men Peter sa faktiskt en bra grej till mig förut som gjorde att jag slappnade av lite: Hallå, det bor både barn, hund och katt här. Det finns de som inte har något av det och ändå har det som i en svinstia. Det fick mig att tänka efter lite. För en gångs skull så har han ju rätt...
Nu slappar jag lite iaf för första gången idag. Och Robin sover middag. Det behöver han om han ska orka med mer folk i eftermiddag. Hans kompis Jonathan kommer också så det kan ju vara roligt om Robin inte behöver bli grinig och skrikig för att han är trött iallafall.
Och lite så här i slutet på inlägget vill jag bara skänka en tanke till Anita Karlsson, en fin kvinna och granne till mamma, som förlorade kampen mot cancern igår natt. Känns konstigt att hon är borta... Och stackars Tant Maja... Vila i frid, Anita!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar