Tillbaka.

Nu kikar jag äntligen in för att skriva några rader och låta er veta att vi lever och mår bra. Största anledningen till att jag hittills inte ens varit på internet sen vi kom hem är att jag har haft väldigt svårt att sitta ordentligt och då har det inte lockat något särskilt att göra det varken vid den stationära eller med den bärbara datorn... Jag är ganska misshandlad i de nedre regionerna då det blev en ganska svår förlossning med sugklocka för att få ut den lille älsklingen. Det var bråttom och de hade inte ens tid att klippa upp mig utan barnmorskan fick liksom riva upp mig för hand...

Som Marie skrev så tog de hål på vattnet klockan 14:30 och trodde ju då att det skulle ta några timmar till sen efter att de riktiga förlossningsvärkarna kommit igång. Ungefär en kvart senare satte de in en elektrod på Linus huvud för att hålla koll på värkarna och hjärtljuden och jag skulle upp och gå för att få igång förlossningen mera. Vi kom dock aldrig så långt. Jag hann inte fatta någonting men plötsligt så låg jag där och födde. Bebbens hjärtljud hade nästan försvunnit och det var hur bråttom som helst för att få ut honom. Navelsträngen var i kläm och han syresatte sig inte. Klockan 15:58 var han plötsligt redan ute.

Så det var lite dramatiskt... Jag hann inte riktigt förstå vad som hände. Jag var ju där och jag var med, men jag var ändå inte "med". Jag hörde alla människor där inne runt omkring mig och minns det mesta, men ändå är det som att jag inte var där. Det jag minns mest är bara mina egna skrik i gasmasken. Några detaljer kan jag inte riktigt återge.

Jag fattade liksom inte direkt efteråt heller att det varit så svårt som det varit. Det tog några dagar och ju fler läkare man träffade som sa att man haft en svår förlossning desto mer började det gå upp ett ljus. "Jaha, det var ingen normal förlossning det här alltså?" typ... :P

Hur som helst, så har allt gått väldigt bra ändå och Linus är en fullt frisk och normal liten pojke. Han skrek inte när han föddes för att han var ganska hårt medtagen, men de fick igång honom och han hämtade sig bra. Att han blivit tagen med sugklocka syns knappt idag, ett litet rött märke är i stort sett allt som är kvar. Och fin form har han på huvudet med, inte alls så där konformig eller konstig som det kan bli annars. Han hade ett stort runt blålila märke i bakhuvudet de första dagarna men det är redan borta.

Nu är det dags för mig att amma, men jag berättar mer nästa gång jag får tid.

Tusen tack för alla lyckönskningar och hälsningar!! Ni är så gulliga!!

Jag är så lycklig!!