I tre veckor har Peter varit hemma med mig och barnen nu. Först de där 10 pappadagarna man får när ett barn föds och sen tog han ju en extra veckas semester för att kunna vara med oss lite till. Men nu är det sista dagen och imorgon börjar han jobba igen. Det är otroligt hur fort tiden kan gå. De senaste 3 veckorna är nog de snabbaste i mitt liv... Det känns konstigt. Jag tror säkert att det kommer att gå bra att inte ha Peter hemma, men det känns ändå lite nervöst faktiskt. Men man får ta det som det kommer. Vi ska nog klara oss. Robin har ju dagis också 3 dagar i veckan och det underlättar ju så klart (och så är det roligare för Robin också).
Imorgon ska Linus till BVC igen också. Det är alltid lika spännande att se utvecklingen och höra hur mycket han växt. Och jag ska försöka att köra bil själv för första gången på över tre veckor... Anledningen till att jag inte gjort det hittills har ju varit att jag inte kunnat sitta ordentligt och då absolut inte i bilen, pga underlivet, men imorgon ska jag alltså försöka. Det är ju bättre nu iallafall även om det inte är helt bra. Tur att vårdcentralen ligger så pass nära iallafall, så det blir nog en lagom provtur...
Återkommer kanske imorgon hur allt har gått den första dagen "ensam".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar