Knäpp.

Jag borde göra något åt min blogg. Jag borde uppdatera headern t.ex. (det är ju faktiskt 7 månader sen jag hade en bebis magen senast...) och jag borde skriva lite oftare och lägga in mer bilder. Göra den lite roligare. Och jag vill verkligen. Men jag orkar inte. Och när jag orkar så har jag inte tid. Suck...

Nu har det gått en bra stund igen sen jag skrev något sist. Det har varit påsk och det börjar dra ihop sig mot Linus dop. Har knappt förberett någonting inför det och börjar få bråttom nu. Tur att det inte är så mycket som ska göras ändå.

Jag har faktiskt kännt mig lite låg igen. Något är inte riktigt bra, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag känner mig inte så pigg inombords. Hoppas det vänder snart, för det här är inget kul...

Linus växer så det knakar och imorgon blir han 7 månader redan. Det är ju helt sanslöst hur fort tiden går. 6 tänder har han fått också om man räknar de som är halvt ute och som han har det jobbigt med just nu. Han har haft världens sämsta humör i några dagar nu... Annars är han en väldigt go bebis också så klart som jag älskar av hela mitt hjärta. Precis som jag gör med storebror och alltid har gjort. Mina fina barn!

Imorgon har Robins kompis Jonathan kalas i badhuset. Han fyllde 5 år nu på påskafton. Det är helt otroligt vad stora de blir våra killar... Till hösten är det alltså redan 5 år sen som de var bebisar och träffades för första gången... Vad hände sen liksom??

Ja ni...

Det är både skönt och gör mig lite nervös att tiden går så fort. Jag kan inte beskriva känslan inom mig, då jag både vill puffa på tiden ännu mer för att se vad framtiden har att ge samtidigt som jag vill bromsa och få njuta av det som är nu. Men det är väl den där sjuka dubbla känslan som har kommit tillbaka på besök. Den där som jag inte vet vad det är. Som känns som att jag går och väntar på något. Som både gör mig upprymd och förväntansfull samtidigt som jag får nån sorts ångest.

Jag vet, jag är knäpp.