I förrgår ringde veterinären med provsvaren för Liza. De visade typ ingenting, så man vet fortfarande inte vad krampanfallen i fredags berodde på. Några av proverna hade haft någon pyttig liten förhöjning av något men det berodde antagligen just på att hon haft anfallen, det var alltså inget hon haft innan. Och hennes blodsocker låg också lite högre än normalt men det var för att hon varit stressad när proven togs, så inte heller det hade egentligen med saken att göra. Och så skulle man försöka ta ett urinprov hemma... Jo jo... Det har ju INTE funkat kan jag säga. I kattlådan har hon nu lite plastkulor istället för kattsand (tydligen just för kattens grävbehov när de går på lådan) och det är inget som lockar Liza iallafall. Dels så tror jag att det är alldeles för lite och dels så går hon ju helst inte på lådan iallafall. Försökte få henne att gå på lådan natten till igår genom att inte låta henne gå ut men hon bara höll sig hela natten och stod och "tjatade" vid dörren sen på morgonen. Jag bar ner henne och satte henne i lådan i ett försök att visa henne att "nej, du får kissa HÄR nu", men jag fick ge upp till slut. Det är ingen idé. Hur ska man få henne att gå på lådan nu för att få ett urinprov när hon så gott som aldrig går på lådan annars liksom...
Hur som helst så har hon inte haft några fler anfall på hela veckan nu och jag hoppas att de håller sig borta. Håll tummarna för att det bara var något tillfälligt!
Igår fyllde älsklingen år och vi hade våra föräldrar här på lite fika. Kalas hade vi ju i lördags. En överraskning som jag planerat (med hjälp av svärmor) i ungefär 2 månader. Det var lyckat som så att det verkligen blev en överraskning och flera av gästerna kom och talade om vad bra de tyckte att man hade ordnat det. Och det var både trevligt och roligt så länge det varade. Sen var det ju synd att flera av gästerna inte stannade så länge och vi inte var så många kvar på slutet. Och det allra värsta var väl att huvudpersonen sen blev för full och ballade ur litegrann och sen gick hem... Så det blev ju inte riktigt som man tänkt sig om man säger så... *suck* Men men... Inget ont som inte har något gott med sig = det blev en liten tankeställare för honom. Jag tror aldrig han ångrat sig och skämts så som den här gången. Han har kännts som en annan person nu sen dess och faktiskt åt det bättre hållet. (Och i tisdags fick jag tio stora jättevackra rosor när han kom hem från jobbet, by the way ;-p ).
Förutom festen så fick han Guitar Hero 5 och en ny keps av mig & barnen i present. Han blev jättenöjd och det kändes ju roligt. Han hade inte räknat med att få något mer än festen så jag lyckades överraska honom lite till med de andra sakerna när han kom hem från jobbet =)
Och nu är det fredag igen. Härligt! Blir myskväll och Idol-tittande. Kanske lite hemkörning av pizza. Och så hoppas jag att Peter kan återuppliva diskmaskinen som har dött av en oförklarlig anledning...
Trevlig helg på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar