Back to normal?

Nej egentligen borde man väl dra sig mot sängen nu, och jag ska väl försöka med det också, men det är på nåt konstigt sätt som att det tar emot idag... Klockan är redan strax efter 22, men jag fattar det liksom inte. Det har varit en sån där konstig dag idag som gått både snabbt och långsamt på samma gång liksom. Kan inte förklara, men skit i det.

Imorgon blir det ett försök för hela bunten här att komma iväg till jobb och dagis igen. Vi ska vara ganska friska nu som det känns och Peter har det redan börjat vända tillbaka på med. Och han slapp kräkas helt och hållet han, lyllosen ;) Så nu får vi hålla tummarna för att det inte är något som tar omtag, för jag hörde i början på veckan att det var flera barn som kommit tillbaka efter helger och så där på Linus dagis som trotts vara friska och så hade de börjat kräkas igen... Men den oturen ska vi väl inte ha!! Nu vill vi ha vanlig vardag igen, utan fler sjukdomar på en stund.

Imorgon ska vi iväg på en föreläsning i Folkets Hus om hur det är att vara anhörig till någon med demens. Det hör ju inte riktigt till vårt jobb just med städningen, men vi ville ändå gå iväg och lyssna på det här. Dels för att vi faktiskt träffar så många olika sorters människor i vårt jobb, och dels bara som medmänniskor i samhället. Det ska bli riktigt intressant och jag är glad att vi också fick gå iväg på vår arbetstid, trots att vi inte är inom vården på det sättet.

Sen tror jag att föreläsarens fru hade blivit dement någon gång redan strax över 30 år (minns inte exakt) och det är ju extra intressant så klart att höra om hur det kan visa sig och ställa tillvaron på sin spets. Måste ju vara fruktansvärt...

Nej, om man skulle "packa ihop sig" för natten då kanske.

Nattis!