Chocktillstånd.

Är ganska nyss hemkommen efter att ha lämnat Linus på dagis och jag är i ett smärre chocktillstånd just nu. Jag hann inte riktigt fatta vad som hände (och säkert inte han heller). Vi kom dit, jag klädde av honom i korridoren och sen kom fröken Anki och lyfte upp honom på armen. Han satt där så nöjd och utan protester och så sa Anki ungefär att "nu ska vi säga hejdå till mamma, för mamma ska jobba". Jag satte på mig mina skor igen som jag tagit av mig och vinkade och sa "Hejdå Linusen, mamma kommer sen". Linus bara tittade på mig, men såg varken ledsen eller orolig ut. Och så gick de in och jag gick därifrån.

Vad hände? Var detta verkligen min mammiga trollunge som jag lämnade där? Jag lyssnade så mycket jag kunde när jag gick därifrån, men inte minsta pip hörde jag.

Plötsligt så satt jag bara i bilen på väg hem och nu sitter jag då här, lite chockad och fattar ingenting... :P Visst är det skönt att det gick så bra, men det känns allt lite konstigt med. Men mest skönt.

Så om det fortsätter gå så här bra så ska jag hämta honom igen klockan 12. Annars skulle de ringa efter mig.

Nu vill jag bara att klockan ska gå så att jag får hämta honom igen och få veta hur dagen har rullat på för godingen...

Och så hoppas vi att det inte var ett dåligt tecken att denna låt spelades på radio när jag åkte hem... (I see a bad moon rising, I see TROUBLE on the way...) Hrm... ;)