På hemvägen från Värmskog ringde svärföräldrarna och undrade om vi inte ville ha våfflor till kvällsmat och det sa vi ju inte nej till så klart. Och sen fick man ju med sig sin älskade lille son hem igen. Vi var hemma här strax efter 19:30 och det blev sängen för Robin så gott som direkt. Och jag tror faktiskt att han har slocknat redan. Han har lekt med svärföräldrarnas granntös sedan klockan 13 tydligen och badat i poolen i stort sett hela dagen både före och efter det. Så han är vad det verkar helt tömd på energi.
För övrigt så börjar jag mer och mer se fram emot förlossningen nu, tro det eller ej. Det ska ändå bli en spännande upplevelse även om jag är lite nervös också så klart. Men mest är det väl så att jag längtar efter att få se och hålla min bebis utanför kroppen. Och jag är så nyfiken på vad h*n är för en liten person och hur h*n ser ut och allt sånt. Det är hur spännande som helst!
Tänk att jag snart kommer ha två underbara barn i mitt liv... Det är ju hur stort som helst det! =)
1 kommentar:
Jag längtar också efter det nya livet :-)
Skicka en kommentar