Lättnad.

Gud vilken lättnad det var när jag vaknade till ordentligt i morse. Jag låg i min och Peters säng, bredvid vår son i vårt radhus. Och med vår bebis i magen. Tack och lov! Jag drömde nämligen att jag hade en annan som jag både gift mig med och bott i vårt gamla hus på Björnbärsvägen med i över ett år. En riktig tönt var det, påminde om en av mina första pojkvänner F... Fast i drömmen hette han Thomas. I vilket fall så var det verkligen något jag ångrat och jag saknade Peter så fruktansvärt. I början av drömmen så var allt ganska bra, men sen fick jag känslan av att bara vilja strypa den där tönten... Jag gick runt på Grums och träffade en massa folk jag kände (och inte kände så väl) och pratade med dem. Jag stod i kö till bankomaten utan att jag skulle ta ut några pengar. Bara för att det skulle ta tid. Jag minns att jag sa till någon att jag verkligen inte ville gå hem och ligga i samma säng som den där killen, jag ville helst inte vara i samma hus.

Det sjukaste med drömmen var bl.a. att vigselringen jag hade på mig är den jag har nu som gift med Peter. Och det stod Peter i den också. Alltså hade jag den kvar fast jag tydligen gift mig med en annan. Och Peter hade sin kvar på handen med!

Mot slutet av drömmen träffade jag Peter och han gick med mig och pratade. Jag var så ledsen för jag hoppades att bebisen i magen skulle vara hans i stället för den där Thomas, men det var ju ganska orimligt eftersom jag varit med Thomas i över ett år. Peter var snäll och go och höll mig i handen där vi gick. Och han ville gärna ha mig tillbaka och bebisen såg han redan som sin iallafall. Han var ju ändå pappa till Robin och bebisen skulle ju bli Robins syskon så han skulle inte göra skillnad. Jag kunde inte fatta att jag kunde ha gjort bort mig så och gått ifrån honom och till och med blivit gravid med den där andra för att sedan ångra mig, men Peter var så där överdrivet förstående och älsklig och sa något i stil med att "Men nu har du ju testat iallafall, och det var inte vad du ville ha" (Ja, herregud...)

Här någonstans började jag så smått att vakna till också och inse att jag inte hade det problemet. Jag började fatta var jag var och hur mitt liv ser ut. Jag och Peter är fortfarande tillsammans efter snart 12 år, och han är pappa till båda barnen (om än att det ena är ofött ännu). Och jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill inte ha någon annan man!

Ja, gud vilken lättnad hörni...